Recension: Broken Flowers

Don Johnston har kommit till en punkt i livet där han har det mesta bakom sig. Omotiverad och aningen deprimerad vet han inte vad han ska göra av det han har kvar. Efter att ha levt hela sitt liv som en kvinnojägare vill han inte riktigt inse att han nått medelåldern och en bit därtill. Han är helt enkelt en före detta kvinnokarl som tappat passionen.

När dagens post dimper ner får han ett brev som får vår charmör att öppna ögonen. Rosa och doftandes av parfym berättar brevet att han har en hittills okänd son på 19 år. Dock är brevet utan avsändare och efter mycket uppmaning av sin närmaste vän, en deckarälskande etiopier, bestämmer sig vår Don Juan för att besöka fyra gamla pumor från det förflutna för att få reda på mer.

Det är smärtsamt på ett vackert och poetiskt sätt att se när han korsar landet och möter sitt livs tidigare beslut. Resan går egentligen inte ut på att hitta sin son, utan på att hitta sig själv. Något Don blundar för så gott det går. Han försöker flera gånger avbryta resan, men något inom honom får honom att fortsätta. Samtidigt som han upptäcker sitt förflutna formar han sin framtid. Man märker att han hoppas på att hitta sin son, för att kanske känna att hans liv har någon mening ändå.

Bill Murray gör sin roll från Lost in Translation en gång till, men det är inte bara en repris utan en hel remake. Här går han längre in i sig själv och är väldigt lätt att sympatisera med. Man lever på något vis med han i hans upplevelser. Man blir lika förvånad som han själv när han får se vissa grejer eller råkar ut för andra. Murray har gått och blivit en riktig högkvalitetsskådis på äldre dagar, helt klart. Hans etiopiske och tillika nyfikna vän spelas av Jeffrey Wright, som gått och blivit Felix Leiter i de senaste Bond-filmerna. Han spelar en mycket viktig roll i filmen då han pushar Don till att göra det han innerst inne vill.

Som Dons gamla flammor ser vi framförallt en ganska fräsch Sharon Stone, som faktiskt inte visar så mycket hud. Ovanligt! Det kompenserar hennes i filmen dotter för å andra sidan.

Allra sist, men inte minst, regissören Jim Jarmusch. Mannen med roliga namnet har gjort inre resor på film förut, framförallt i den egensinniga Dead Man. Den här är lite mer nedtonad och det vinner filmen definitivt på. Han fokuserar på karaktären Don och hans färd, enbart. Det kan verka som att alla brudar och upplevelser är det viktiga, men det är sekundärt. Han kommer inte fram till något, och det är inte hans avsikt heller. Bara genom att få ut Don Johnston på en färd efter sig själv är det viktiga. Det Jarmusch säger är att första steget är det viktigaste steget.

Broken Flowers är en egensinnig film, mycket lik Lost in Translation, som Bill Murray bär på sina axlar. Jarmusch har tonat ner sin egen stil, och det är bara till det bättre. En typisk film som man fastnar i. Absolut rekommenderad, även om den kanske är lite lightweight i jämförelse med just Lost in Translation.

Betyg: Fyra pladd