Ett gäng utomjordingar från yttre rymden inser att människornas ständiga tekniska framsteg på planeten jorden kommer innebära ett hot för hela universums excistens. De försöker gång på gång fånga mänsklighetens uppmärksamhet och efter åtta misslyckade försök inleds plan nummer nio, som kort och gott är att väcka liv i döda jordbor.
Människan Ed Wood är ett helt kapitel för sig själv, där dennes filmskaparkunskaper kan diskuteras. Klart är i vilket fall att han är driftig, kreativ och passionerad. Filmen inleds med ett långt och lika passionerat domedagstal av siaren Criswell. Genast byggs en stämning upp, som kanske inte riktigt är så domedagsaktig som tänkt. Istället blir det en humoristisk kavalkad av konstiga händelser utan någon större logik.
Det är träiga skådespelarinsatser, löjliga specialeffektsförsök och återkommande kontinuerlighetsproblem. Dagsljus och nattmörker skiftar mellan klippen, vilket jag antar inte är meningen. Samma scener används flera gånger och det mest är kort sagt uselt gjort. Om man vill vara på det humöret kan man mycket väl säga att Plan 9 from Outer Space är en usel film.
Det blir inte bättre av hela Lugosi-fadäsen. Bela Lugosi, i särklass mest känd för Dracula, var ju mot slutet av sitt liv rätt mycket på dekis. Han träffade Ed Wood och de två fann varann. Tyvärr dog Lugosi under inspelningen av Plan 9, vilket medförde en del problem för Wood. Han kunde inte ta bort Lugosi är filmen, eftersom hans namn finansierade filmen. Han löste det genom att låta sin frus kiropraktur spela in resten av Lugosis scener. Genom att ha en stor svart krage runt ansiktet var det tänkt att ingen skulle märka någon skillnad. Det lyckades väl inte direkt, men det är sådant som utmärker Ed Wood. Inget är för svårt för att försöka lösa. Om man lyckas däremot, det är egentligen inte så viktigt.
Hela Plan 9 är fylld av nödlösningar. Man kan utan svårigheter konstatera att Plan 9 inte är någon högbudget- och inte heller någon vidare väl utförd lågbudgetproduktion. Men film är underhållning och vad gör det om produkten är rolig att se på? Hela charmen är just att göra det bästa utav förutsättningarna. Naturligtvis hade någon annan förmodligen gjort det annorlunda och kanske ännu bättre, men det är inte viktigt. Det här är hur Ed Wood gjorde det. Han är ingen Kubrick, men det är det ingen som påstått heller. All skaparglädje Plan 9 utstrålar smittar av sig på tittaren. Jag har då aldrig tänkt att man kan filma en flygplanscockpit genom att vända på ett par stolar och använda stolsryggarna som spakar.
En grej Wood är bra på är att hålla uppe tempot. Det blir aldrig riktigt tråkigt, utan scenerna avlöser varann och med den ynka speltiden 79 minuter hinner man inte tröttna. Dessutom är Woods budskap egentligen helt rätt, speciellt under det samtida rådande kalla kriget.
Se Plan 9 from Outer Space. Den är inte speciellt bra, men det uppvägs av ett stort underhållningsvärde samt Woods skaparglädje och ambition.
Betyg: Två underhållda pladd
0 Svar till “Recension: Plan 9 from Outer Space”