Med Borat introducerades jag för Sacha Baron Cohens starkt karaktärsbaserade humor för första gången. Han hade kört samma sak i flera år innan med karaktären Ali G, men det var inte riktigt min grej. Borat däremot, han charmade mig totalt. Genom att helt lämna ut sig själv och en schablonbild av Kazakstan skildrade han ett helt folks värderingar och självgodhet. Folket i fokus var inte kazakstanierna, utan amerikanerna själva. Att han dessutom blandade friskt mellan verklighet och fiktion gav filmen ytterligare en dimension.
Nu är Cohen tillbaks igen, med samma koncept. Ännu en gång sätter han en stark karaktär i stor kontrast till allt annat genom att skicka honom på olika äventyr i USA. Karaktären är Brüno, en österrikisk superbög som gör allt för att bli världskänd. Mer än så behöver man egentligen inte säga, för det finns inget djupare i själva karaktären. Det är hur omgivningen reagerar på Brünos handlingar och personlighet som är basis för analys. Eller så skiter man i det och bara skrattar åt hans fullständigt galna upptåg.
Han gör allt. Precis allt. Saker man inte ens hade kunnat föreställa sig och saker man kanske har föreställt sig någon gång. Det är nog upp till var och en. Viktigt att poängtera är att Brüno ingen barnvänlig film. Det är gott om naket och med tidigare erfarenheter från den hysteriskt roliga nakenscenen i Borat, kan jag säga att den överträffas med råge i Brüno. Flera gånger om dessutom.
Det är inte bara vulgär humor, utan det finns gott om små guldkorn. Att både Brüno och Adolf Hitler har sitt ursprung i Österrike är grund till många både mindre och större komiska höjdpunkter. Att Harrison Ford gör ett ofrivilligt gästspel i den i mitt tycke roligaste scenen är en annan.
Vem som helst kan hitta något att skratta åt. Det behöver dock inte innebära att man finner hela filmen bra. Sanningen är att det egentligen bara är en rad sketcher i rad, med en ytterst svag röd tråd som sammanbinder allt. Att det är exakt samma upplägg som användes i Borat märks definitivt, vilket karaktären Lutz, spelad av svensken Gustaf Hammarsten, är ett tydligt bevis på. Han fyller exakt samma roll som Azamat gjorde i Borat. En annan grej är tempot. Även om underhållningen alltid är hög måste jag säga att den känns längre än de 83 minuter den faktiskt är.
Mycket naket, grova porranspelningar och enormt mycket gayhumor är vad Brüno är. Upp till var och en att tycka vad man vill om det, men mig personligen passade det bra.
Såg filmen nyligen och jag garvade rätt mycket. Otroligt pinsam att se på också.
Ja, det gäller att välja sällskap när man ska se den.