Michael Bay gör hårda, storslagna, påkostade och ganska korkade actionflicks. Jag skäms inte för att erkänna att jag tycker om just korkade actionflicks, för det gör jag faktiskt. Så jag borde alltså tycka om Bays filmer.
Tyvärr gör jag inte det. Hans säregna stil med 360 graders kameraåkningar runt bekymrade människor i uniform, intensiva klippning och ständiga oförmåga att veta hur mycket som är nog funkar inte för mig. Att samtliga hans filmer dessutom är minst en timme för långa för sitt eget bästa är ytterligare en faktor.
I Transformers (2007) hände dock något. Han fick äntligen en story som faktiskt fungerade och som rättfärdigade hans visuella framhävningar. För även om den har alla Bays kännetecken, utrustades den även med fungerande och genuin humor. Just därför hade jag ändå rätt höga förhoppningar på Transformers: Revenge of the Fallen.
Denna gång handlar det om att Decepticons (som ju krigar mot Autobots) får tag i kvarlevor från den kub som förstördes i första filmen. Superroboten The Fallen tar på sig ledarskapet och därav titeln Revenge of the Fallen (som den svenska översättningen helt missar). Mitt i dramat hamnar självklart Shia LeBeouf, Megan Fox, Tyrese med flera.
Tonen sätts direkt och under de hiskeliga 150 minutrarna är det i princip ständig kamp mellan olika robotar. När det inte bråkas robotar emellan läggs det mesta fokus på att visa hur sexig Megan Fox är. Det funkar väl en stund, men eftersom Bay aldrig ger tittarna chans att andas ut lägger sig en mättnad väldigt fort över hela spektaklet. Viljan att berätta en historia finns inte, utan allt handlar om att göra allt lite mer storslaget än i den första filmen. Specialeffekterna är storslagna, så det är förståeligt. Dock gör Bays klippning att jag inte bryr mig.
De flesta karaktärer lämnar mest frågetecken efter sig och vissa har dessutom en irriterande förmåga att bara komma och gå. Tyrese gör egentligen inte ett skit i hela filmen, men ändå måste han vara med titt som tätt för att få säga några väl valda ord om vad som händer.
Tranformers 2 föll mig alltså inte i smaken. Det enda positiva var egentligen effekterna, men tiden då en film endast kunde leva på storslagna effekter är förbi. I alla fall för mig. Det krävs en story att bygga allt på eller en sjuhelsikes massa charm. Ingetdera finns här. Ett riktigt bottennapp, som egentligen mest bara känns onödig.
Betyg: En uttråkad pladd
Bottenbetyget kanske ser lite hårt ut, men i mina ögon är det här inte bra. Alls.
Jag gillar vissa av Bays filmer, t.ex. Armageddon, The Rock och första Transformers men denna såg jag inte ens klart – den var ju helt vansinnig. Som någon amerikansk recensent sa: ”Michael Bay got paid 200 million dollars to lose his f—king mind on screen.”
Bay är mitt ständiga hatobjekt. The Island är hyfsad, allt annat är mer eller mindre skit. Skit och bara skit. Däremot har jag sett allihop och på det sättet är han ett geni.
Just Transformers 2 (aldrig förkorta till T2, den är upptagen) såg jag dessutom på bio.. Efter femton minuter frågade en av mina kamrater om vi skulle gå och han har ändå en rätt hög smärtgräns.