Vissa kanske tror att jag har sett allt och har kloka åsikter om det mesta, medan andra tycker jag är en okunnig liten snorvalp som inte kan något. Min egen åsikt är mitt emellan. Hur som helst tror jag bestämt det finns en förutfattad bild av att en filmbloggare måste ha sett vissa filmer för att helt enkelt få filmblogga.
Jag har sett mycket. Mainstream, lite mindre mainstream och ren skit. Egentligen tycker jag inte det finns några självklara filmer alla ska ha sett, eftersom folks smaker skiljer sig så. Däremot tycker jag inte det finns någon film som är onödig att se. Även de sämsta är värda att se. Det kanske låter lite konstigt, men ibland ser jag hellre en skitfilm än en riktigt bra. Varför? Skitfilmerna brukar vara lite roligare. Sen finns det sådana skitfilmer som rakt igenom är pest och pina, men har man sett ett gäng sådana lär man sig att uppskatta vad som är riktigt bra.
Jag ger inte speciellt mycket för IMDB:s top 250-lista, men det är en utmärkt måttstock på filmer som oftast är rätt bra. Jag kan inte peka ut någon film på listan jag sett som jag tyckt vart speciellt dålig. Där är också meningen med det här inlägget. Jag tycker jag har sett alldeles för få filmer på IMDBs top 250-lista.
Genom en ny widget jag gjort synlig till höger i menyn kan man se att jag bara sett ynka 100 av de 250. Enkel matte säger att det är 150 filmer jag inte har sett. Det är lite för många för att kunna kalla mig filmkunnare (vilket jag väl egentligen inte gör, men lite uppblåst blir man väl ibland).
Bland de mest pinsamma och självklara missarna är att jag inte sett någon av Indiana Jones-filmerna. Inte heller Sagan om konungens återkomst.
Varför? Jag har sett delar av Indy, men det har aldrig riktigt blivit av att jag satt mig ned och verkligen plöjt igenom dem. Ha i åtanke att jag inte ens var född när de tre första kom. Sagan om konunens återkomst har jag i förlängd och finfin utgåva, men jag blev aldrig riktigt hänförd av de två första så jag har inte riktigt haft orken att ägna trilogin fler timmar. Så fortsätter det. Massa undanflykter!
Genom att offentligt visa hur många jag har sett hoppas jag att motivationen ska få sig ett uppsving och att antalet sedda ska öka i stadig takt. Ambitionen att ha sett alla finns inte, men uppemot 200 borde vara en rimlig siffra.
Även om jag tror de flesta skiter fullständigt i vad jag har och vad jag inte har sett, så är det bara att trycka på symbolen för att få mer information.
3 Svar till “En pinsam bekännelse”