Fotografen L.B. Jeffries (James Stewart) är tillfälligt invalidiserad på grund av ett brutet ben, vilket tvingar honom att spendera dagarna hemma i sin lägenhet. För att roa sig själv börjar han spionera på sina grannar. En dag blir han vittne till vad han tror är mord och full av oro och iver delar han med sig av sina betraktelser till sin fästmö (Grace Kelly). Hans hembiträde och poliskompis blir också indragna i mordgåtan och hela gänget följer spänt händelseförloppet på andra sidan gården.
Alfred Hitchcock vet hur man ska berätta en historia och inleder med en lång tagning där vi får veta att Stewart har brutit benet, att han jobbar som fotograf och att han har fästmö. Han berättar allt genom sina bilder och säger varken för mycket eller för lite. Man kan förlita sig på att Hitchcock alltid ger den informationen vi behöver för att åtnjuta filmen på bästa sätt.
Att göra en sådan här historia spännande är nog svårare än vad det verkar, för vi följer den genom en enda mans synvinkel. Han sitter i ett och samma rum genom hela filmen. Aldrig lämnar vi som tittare rummet. Det gör att vi vet precis lika mycket (eller lite) som Stewart själv. Precis som Grace Kelly är när hon blir informerad av läget blir man till en början lite skeptisk. Avfärdar det hela som én fantasihistoria. Men allt eftersom vi får se mer och mer späds misstankarna på och till slut sitter man som Stewart och bara vill veta mer och mer.
James Stewart har en tung roll att axla då hans karaktär är med i nästan varje bildruta. Han lyckas dock utmärkt, vilket är väldigt imponerande eftersom han dessutom är fast i sin rullstol och egentligen inte har så mycket mer än sin charm att förlita sig på. En annan pingla är självklart Grace Kelly, som både är vacker och sympatisk.
Som vanligt med Hitchcock blir det en slutfinal utan dess like och jag måste erkänna mig vara ganska besviken när filmen når sitt oundvikliga slut. inte för att den är dålig på något sätt, utan för att jag vill ha mer! Mer Rear Window, mer Stewart och framför allt mer Hitchcock. Den mannen var precis lika bra som alla påstår och Rear Window kan vara hans främsta verk.
Betyg: Fem solklara pladd
0 Svar till “Rear Window – fönstret åt gården (1954)”