Efter att ha ratat Slumdog Millionaire som bästa film år 2008 ställde supercoola kommentarsaliaset Booby den högst berättigade frågan: Vilken var då bästa filmen år 2008?
I min bok var det tre filmer som konkurrerar om den titeln. Överlag var -08 ett väldigt bra filmår, men de som motsvarat mina kriterier och krav är följande:
The Dark Knight
Kanske ett tråkigt val, men det finns egentligen inget dåligt att säga om den här filmen. Christopher Nolan visade med Batman Begins att superhjältefilmer är perfekt grund för stora frågor och mörker. Med TDK tar han allt flera steg längre, med frågor som om vilka friheter en självutnämnd superhjälte ska kunna ta och vilket värde människor egentligen har. Är en brottslings liv mindre värt än vanliga människors? Är en brottslings liv mer värt än ens eget?
Att Heath Ledger dessutom är bättre än vad man ens kunde föreställa sig var möjligt som Jokern är också en viktig faktor. Äntligen får Batman en riktig antagonist. The Dark Knight är perfekt. Rakt igenom.
Burn After Reading
Jag är ett stort fan av bröderna Coen och jag är helt övertygad om att de inte kan misslyckas. Även om de inte alltid lyckats, har de likt förbaskat aldrig misslyckats. Lite motsägelsefullt kanske, men allt är inte alltid som det verkar.
I Burn After Reading är allt helt galet. Ingen vet något om någon eller något och Brad Pitt är bara korkad. Och rolig. Varenda scen med Brad innebär en stor skrattorkan. George Clooneys uppfinningsrikedom tillhör också en av många höjdpunkter. Enligt mig är det ett komiskt mästerverk utan någon svag punkt. En solklar femma!
Rambo
Jag förstår om vissa tycker Rambo 4 bara är en ursäkt för att få visa mycket våld och samtidigt håva in en jädra massa pengar. Jag kan dock inte hålla med. Sylvester Stallone är ett geni och med hjälp av lätta medel berättar han om den gamle Rambo, som flytt till Thailand efter att hans hemland svikit honom gång på gång.
Han har ingen tilltro till världen överhuvudtaget och har gett upp allt sorts hopp. Men så kommer ett gäng missionärer fulla av hopp och vilja att förändra för nödställda människor i krigshärjade Burma. Olyckligtvis går det snett och de blir tillfångatagna. Rambo bestämmer sig för att han inte kan sitta bredvid och titta på, så tillsammans med ett gäng tuffa legosoldater beger han sig in i Burmas täta skog för att befria missionärerna. Det blir en (utan dess like) blodig kamp där tuff verkligen skiljs från tuff och där Rambo ännu en gång tvingas göra upp med sig själv.
Det är en adrenalin- såväl som känslotripp vid varje tittning. I min bok har den allt. Som sagt, jag förstår att andra ser bristerna. Jag ser dem också, men jag är väldigt förlåtande när det gäller Sly.
-
Fler höjdare från 2008:
The Curious Case of Benjamin Button
Changeling
Elegy
Felon
The Reader
Vicky Cristina Barcelona
Kände på mig att det var en fråga som kunde väcka ett något och det resulterade i ett mycket bra inlägg! Duktigt Adde! Bästa inlägget på länge
Alla har sina weak spots! You just pushed mine!
Jag tycker Dark Knight tar hem det ärofyllda priset.
Det är nog den kvalitativt sett bästa filmen. Men det tar emot att sätta något annat en bästa film på Rambo.
Han kan ju bli sur! Live for nothing, die for something!
Håller med. Synd att filmen inte blev Oscarnominerad i tyngre kategorier som Bästa Film, Regissör och Manus.
De är lite trångsynta därborta i staterna ibland.
Pingback: Summering av 00-talet (del 2) « AddePladdes j-vla filmblogg
Pingback: Summering av 00-talet « AddePladdes j-vla filmblogg
Wow 2008 måste ha varit ett dåligt film år för mig… Kan inte säga att jag direkt hoppade högt av någon av dessa nämnda (Rambo överraskade som en väldigt bra senkommen uppfäljare) kandidater och då lär ju både arty farty och finkommers filmerna vara genomgångna.
Dark Knight må vara den största hype jag varit med om och heöt ärligt fattar jag ingenting. Visst en habil film? Men den typ av mästerverk som den utmålas som, herregud! Tycker dessutom att väldigt många glömmer bort Jack Nicholsons Joker i sin iver att formulera superlativ kring Heath.
Har dessutom sjukt svårt för Bröderna Cohen, riktigt ojämna är dom och jag tycker det dröjer allt oftare mellan de bra filmerna. Är väldigt sugen på att se om du recenserat ”A serious man” du kanske förstog den, det är nog en kandidat för världens mest interna film.
Själv tyckte jag allt 2008 var riktigt fint. De filmerna jag har med i inlägget är trots allt solklara femmor och filmer jag ofta återvänder till.
Jag håller med dig om hypen kring Dark Knight. Den var väldigt intensiv och jag var faktiskt lite besviken efter första tittningen. Men sen har jag sett om den otalet gånger och för varje gång så växer den faktiskt. Jag tycker den är perfekt. Den har en hård hjälte, en sliskig skurk, en del moraliska dilmmenan och fantastiska actionscener. Biljakten eller sjuhhussprängandet är helt makalöst snyggt gjort.
Den gamla Batman har jag aldrig varit så förtjust i, trots att jag faktiskt gillar Tim Burton. Jack Nicholson är visserligen bra, men jag tycker ändå Heath gör en mer säregen karaktär. Grejen med Jack är ju ofta att han spelar bara samma roll, det högljudda svinet. I alla fall på senare år. I Heaths bagage innan Dark Knight var ju mest bara Brockback Mountain och det får ju ingen att rygga tillbaks. Därför var hans tolkning av Jokern så oväntad. Och helt fantastisk. En av mina favorit-bad guys!
Coen må vara lite ojämna, det håller jag med om, men oj vad bra de är när de får till det. A Serious har jag inte vågat se än, men så fort jag gjort det så kommer det en recension. You can count on it!
Pingback: Rambo (2008) « Rörliga bilder och tryckta ord