Avatar

Avatar (2009)

Då har jag också sett Avatar, James Camerons omtalade och superhypade 3D-äventyr. Det var faktiskt min första 3D-film, om man då räknar ”riktig” 3D vill säga. Det var lite ovant att trä på sig brillorna och jag måste erkänna att en viss skepsis och nervositet fanns närvarande innan filmen drog igång. Efter lite anpassning, för det tar allt ett litet tag innan man kommer in i det, var jag dock helfast.

Däremot finns det några småproblem. Vissa scener har ett helt otroligt djup, medan andra kan se rätt platta ut. Jag vet inte om det beror på min ovana, men jag hade lite problem i början att fokusera på rätt ”punkt”. Jag upplevde att bilden är konstruerad som så att bäst djup ges om man koncentrerar sig på det som det är fokus på. Det var nog bara ovanan som talade, för mot slutet av filmen var det faktiskt inget jag tänkte på.

Avatar är en effektfilm. Den lever på effekter och är en självuttalad pionjär med sin banbrytande 3D och specialeffekter från en annan värld. Med all rätt, för effekterna är verkligen helt magiska och ges ännu en dimension med 3Dn.

Hur är det med handlingen i en sån här effekttung film då? Den finns och är i detta fallet ganska omfattande. I kort går den ut på att den rullstolsburna Jake Sully (Sam Worthington) skickas till planeten Pandora, befolkad av inhemska Na’vis. Människorna vill åt ett unikt ämne som finns på planeten, men först måste något göras åt na’visarna. Därför skickas Jack Sully som en avatar, en na’vi styrd av Sully själv, till Pandora för att infiltrera den inhemska befolkningen.

Jag tycker det är skönt att se en ganska okänd kille som Worthington i huvudrollen. Det hade gått utmärkt med en mer känd kille, men det känns på något vis fräscht med någon man inte redan sett alla möjliga ansiktsuttryck på. Trots att han syns mest i Na’vi-form tycker jag ändå han känns riktigt trovärdig. En annan överraskning var Sigourney Weaver, som spelar en hårdförd forskare med stort na’vi-intresse. Jag trodde hon var slut som actionhjältinna, men trots sin ålder på 60 bast (!) har hon både utstrålning och toughness som få. Precis som i gamla Ellen Ripley-dagar.

Actionscenerna är på sann Cameron-manér helt fantastiskt välgjorda. Grundkonceptet är väl egentligen som tagit ur vilken annan actionrökare som helst. Vilket innebär: Räkna aldrig bort någon som ser död ut och det gäller att ta lång tid på sig innan man spränger något i luften. Motståndaren som ligger halvdöd måste ju hinna resa på sig och göra ännu mer motstånd. Men det gör mig faktiskt inte speciellt mycket, eftersom det ändå är så välgjort och spännande (trots den stundtals förutsägbara känslan).

Budskapet att människan är en hemsk och egoistisk art är blytungt. Under långa stunder och även nu känner jag lite avsmak för människan, vilket är ett gott betyg till Cameron. Även här använder han sig av rätt lätta kort, men det fungerar. Han vet vilka knappar han ska trycka på för att få igång sina tittare. Det är den osedvanligt tuffa bad guyen, som verkar käka ståltråd till frukost och som inte har något gott i kroppen. Hans kumpan är en feg liten nisse som representerar stora ekonomiska intressen. De möter de söta och enormt sympatiska na’visarna, som är det självklara valet när man väljer sida.

Det finns oundvikligen en viss känsla av att lite mer arbete på manuset hade kunnat addera ännu en dimension, men det slutgiltiga utförandet är dock inte kattskit, utan riktigt bra. Men när det gäller Cameron ska man ha höga krav. Jag är långt ifrån missnöjd, tvärtom, men det förtjänar ändå att nämnas.

Jag är vrålförtjust i Avatar och trots höga förhoppningar är jag på intet sätt besviken. Cameron visar att man kan lita på honom och hans svit med att bara göra mästerverk fortsätter. Sett till upplevlsevärdet är det ett mästerverk. Om den är lika mäktig hemma i tv-soffan låter jag vara osagt, men det är heller inget jag behöver ta hänsyn till här och nu.

Betyg: 5/5

About these ads

9 comments

  1. Bra sagt ! Tycker dock att handligen var lite tjatig ?! just med att människan är hemsk och vi har brukat slut vår egna planet. Vi smutsiga människor känns som ett tema som har varit med ett tag. Tycker dock det var helt fantastiskt att se den i 3D :) en fröjd för ögat !

  2. @ Elias!
    Du har rätt. Det känns lite trendigt med hela smutsiga människor-delen. Jag gillar egentligen inte sån moralpredikan, men tycker ändå att det håller sig på en balanserad nivå. Det funkar!

    @ Voldo
    Spot on! :D

  3. En sjuhelsikes bioupplevelse, men i mitt tyckte har Cameron gjort både en och två filmer som är bättre än Avatar.

  4. Avatar är det bästa jag någonsin sätt. njöt varje minut av den i 3-D
    jag har dock inte sätt Titanic men Avatar är grymt bra den kmr garanterat gå till historien…
    en klar 10/10

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s