Dial M for Murder (1954)

Hitchcock var överlägset bäst när han begränsades och tvingades trolla med fingertopparna för att få till den berättarteknik han var ute efter. Rear Window är det bästa resultatet, medan Rope är det bästa exemplet. I båda utspelar sig handlingen i en och samma lägenhet och inte för en sekund får vi se något annat än de karaktärerna själva ser.

Ungefär samma koncept avänds i Dial M for Murder, eller den väldigt charmiga översättningen ”Slå nollan till polisen”, när en före detta tennisspelare beslutar sig för att mörda sin rika och otrogna hustru. Genom utpressning får han en gammal skolkamrat att begå mordet, medan han sitter på fest och skaffar sig alibi. Allt går givetvis åt pipan.

Jag vill inte säga för mycket om handlingsförloppet, men berättartekniken är på topp. Det skapar ett väldigt bra tempo, vilket gjorde mig förvånad när filmen helt plötsligt tog slut. Man verkligen fångas in i handlingen. Den enorma spänning han skapar är absolut vad jag gillar mest med Hitchcock.

Skådespelarmässigt var Ray Milland, som den mordlystna maken, en väldigt trevlig bekantskap. Jag gillade speciellt hans väldigt suspekta uppsikt. Även John Williams (inte kompositören) som en nyfiken polis är väldigt bra. Grace Kelly som hustrun finns det inte heller något att klaga på. Väldigt trevlig tjej det där. Borde fått göra fler storfilmer!

Visserligen tycker jag inte den når upp till samma klass som den fullständigt kompletta Rear Window, men den är absolut i paritet med Rope. En stor rekommendation för alla, oavsett tidigare erfarenhet av Hitchcock.

Betyg: 4+/5

About these ads

14 reaktioner på “Dial M for Murder (1954)

  1. Är inte det där Anthony Dawson a.k.a. Professor Dent från första Bond-rullen ”Dr No” på bilden?

    Har aldrig sett denna film. Av någon anledning har jag aldrig tagit mig för att fördjupa mig i Hitchcock. Trots att jag älskar hans filmer North By Northwest, Psycho och Rope. Borde nog ta del av mer av denne mans imponerande filmografi.

  2. Älskar Hitchcocks kammarspelsliknande filmer, höjdpunkten givetvis Rear Window. Men både Rope och Dial M är kanon.

    Kan rekommendera Lifeboat. Liknande upplägg. Skillnaden säger sig själv, utspelar sig i en liten liten livbåt mitt på havet. Briljant! :)

  3. dismas88: Visst är det professor Dent. Tänkte faktiskt inte på det förrän du sa det. Jag har också många Hitchcocks kvar jag vill se. Fascinerande man det där.

    Plox: Jag har haft ögonen på Lifeboat ett tag. Väntar på att den ska dyka upp billigt framför nästan på mig, som de andra Hitchcocks jag har. Max 29 kr/st har jag fått punga ut. Väldigt värt!

  4. De känns minst sagt unika. Vilken var bäst då? :) Själv har jag lite svårt för Vertigo. Den känns trevande. Kommer aldrig riktigt igång för mig.

  5. Äntligen en till som inte tycker att Vertigo är Guds gåva till filmtittaren — thank you! Jag har precis samma problem med den, hur mycket jag än gillar Jimmy.

  6. Jag gillar både Jimmy och Alfred, men i Vertigo undrar jag mest vad det är de vill ha sagt. Att den blivit så superhyllad är ett faktum jag har svårt att förstå.

  7. Hm… Jag vet inte riktigt vilken jag tyckte var bäst. Kanske Rear Window. Trots att den är en thriller så tyckte jag att den var så mysig och trevlig på något sätt, och det fick den att sticka ut av de tre filmerna. (Det är väl Stewarts charm i den filmen antagligen.)

    Fast alla var bra, dialogen var riktigt rapp och härlig i Dial M. Angående Vertigo så förstår jag vad du menar. En del av mig tänkte ”Jaha, is that it?” (twisten ändrar ju filmen totalt) men jag gillar den ändå. :)

  8. Jag håller med dig helt. Gillade också Stewarts charm när han sitter ensam och mumlade. En väldigt trevlig och mysig film, trots spänning. Kände också den ”is that it”-känslan efter Vertigo. Kanske borde ge den en till chans, för första gången imponerade den verkligen inte.

    Roligt att du tyckte om dem! Se Rope också, om du inte redan har gjort det. Den är nästna lika bra som Rear Window i mitt tycke. Stewart är på hugget även där.

  9. Dial M är ett väldigt bra exempel på att man kan göra sevärd film med små medel. Stark fyra.
    Känner samma som er angående Vertigo också. inte så bra som den kunde ha blivit.

  10. Återigen, väldigt roligt att du letar runt i arkivet. Hoppas det är trevlig och relativt god kvalitet på inläggen. Roligt att du kommenterar också.

  11. Det är hög klass på dina inlägg och jag tycker alltid att det är roligt att läsa dina recensioner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s