The Ghost Writer (2010)

Jag skrev för ett tag sen om att många har problem med att uppskatta Woody Allens filmer på grund av hans privata leverne och handlingar. Det är ändå ingenting mot den allmänna förhållningen till Roman Polanski. Bakgrunden är som bekant att han våldtog en minderårig tjej i USA någon gång på 70-talet och trots att han erkände brottet stack han ifrån rättegången och har sedan dess vistats i länder utan utlämningsavtal till USA.

Han klarade sig undan lagens långa armar ända till i september 2009 och nu vet jag faktiskt inte vad det blivit av honom. Det skedde i slutet av redigeringsarbetet till The Ghost Writer, så enligt rykten fick han slutföra allt under husarrest.

På många sätt låter han huvudpersonen Adam Lang vara en liten reflektion av sig själv, men mer om det senare.

Ewan McGregor spelar halvlyckad spökskrivare som får erbjudandet att ta över skrivandet av den före detta premiärministern Adam Langs (Pierce Brosnan) memoarer. Hans föregångare på jobbet dog under mystiska omständigheter och när McGregor börjar rota lite under ytan tror han sig vara något stort på spåret.

Mitt under processen blir Lang beskylld för medhjälp till tortyr och han blir en jagad man över hela världen. Det är det jag menar med att Polanski skildrar en del av sitt eget liv genom karaktären Lang. Det är nämligen så att krigsdomstolen är ute efter honom och det enda sättet han kan hålla sig undan är genom att vistas i länder som inte överlämnar honom, alltså på samma sätt som Polanski levt. Just den aspekten är ingen stor del av filmen, men det är väldigt intressant att se hur han hanterar det.

Annars är det ingen hemlighet att Lang bygger på Tony Blairs politiska karriär, även om handlingen i sig är i högsta grad fiktion. Pierce gör det för övrigt bra i sin lite bad boy-version av Bond och om politiken inte spelat någon roll så hade jag gärna röstat på honom.

Ewan McG är också väldigt bra i sin lite nedtonade roll. Han tar inte så mycket plats, utan hänger mest bara på hela Langs administration. Precis som det ska vara. Jag har tidigare inte haft så höga tankar om denne mans talang, men den åsikten börjar sakteliga skifta. Som ”The Ghost” är han utmärkt och framförallt har han mycket humor, som verkligen lättar upp den ganska tryckta stämningen stundtals.

Humor finns det gott om i hela filmen och det uppskattar jag med Polanski. Torra politiska draman går an, men när det ska föreställa thriller måste det finnas lite laughing pauses och det lyckas han utmärkt med.

Han vågar även ta en del oväntade vägar och går egentligen aldrig i klyschfällor. Det skapar en viss känsla av att allting kan hända, vilket i det här fallet ger en fantastisk dimension av spänning. Tillsammans med ett skitsnyggt foto och stämningsfull musik av Alexandre Desplat blir det en utmärkt blandning av nervig thriller och politiskt korrumptionsdrama på hög nivå.

I min bok blir det inte mycket bättre än så, även om det saknas lite för att få full pott. Däremot var paret som satt bredvid mig på biografen av en annan åsikt: ”Jag väntade och väntade på att något skulle hända, men eftersom det aldrig hände så somnade jag en stund”.

Betyg: 4+/5