Att det dröjt så länge innan filmbranschen tagit tillvara på chansen att parodiera sig själva är en stor fråga. Nu har den i alla fall kommit och med en smällfet Leif Andrée som Späck är det tänkt att den här filmen ska vara Sveriges Nakna pistolen. På varsin sida av Späck står Grünvald Karlsson och Irene Snusk, som tillsammans utgör en osedvanligt korkad trio.
Nivån sätts direkt med en THX-parodi som låter meddela att filmen visas i ADHD. Högre nivå än så blir det inte, på gott och ont. Bakom kameran står Fredde Granberg – Sveriges minst subtila komiker – och bjuder på en lättsam historia om en seriesjälvmördare på fri fot och en organiserad piratfilmsverksamhet. Det är egentligen inte så viktigt, utan det är skämten som står i centrum.
Även om det mesta är lite väl korkat för att vara roligt finns det några guldkorn. Grünvald som genom terapi för sina aggressionsproblem börjar lyssna på ”sudda bort din sura min” varje gång ilskan tar till är klockrent. Späcks enorma sug efter sötsaker bjuder också på en del skratt.
Det finns stunder som är väldigt roliga, men en film som bara är 80 minuter ska inte kännas långsam, om än bara stundtals. Det är lite småroligt att Markoolio, Dogge Doggelito och Ulf Malmros (för att nämna några) dyker upp i mindre roller, men deras insatser är inte riktigt lika roliga.
Och ja, just det. Per Morberg spelar en kvinnlig polischefs med namnet Margaretha Orehn. Det var en rolig tanke, som inte riktigt är lika rolig i praktiken. Alltså ungefär som hela filmen.
Betyg: 2+/5
Snacka om att denna har blivit sågad överallt. XD Men jag känner fan att jag måååste se den av någon anledning.
Lite orättvist att totalsåga den, för så fruktansvärd är den verkligen inte. Finns mycket roligt om man är på rätt humör, så se den för fan!
ADHD skämtet är ju humor på hög nivå!
Det kan man lugnt säga!