La Vita è bella (1997)

I 40-talets Italien hamnar Dora av en slump i den flörtiga Guidos famn. Han faller pladdask och lägger i charmoffensiven, vilket gör det omöjligt för Dora att inte besvara hans känslor. Paret gifter sig och skaffar sonen Giosué. Om inte  Guido hade varit jude så hade allt varit frid och fröjd.  Tyvärr klarar de sig inte undan länge innan allihop sitter på ett tåg på väg till ett koncentrationsläger.

Trots det tunga temat är det verkligen ingen tung film i den bemärkelsen. Det är snarare omöjligt att inte smittas av all den glädje som förmedlas, även när handlingen förflyttas till koncentrationslägret. Hela upptakten till att paret skaffar sin son är fylld av italiensk farsliknande humor och lika mycket genuin värme.

Robert Benigni både regisserar och spelar rollen som Guido, vilket han lyckas kombinera alldeles strålande. Visst är han farligt nära överspel ibland, kanske till och med över gränsen stundtals, men det går hand i hand med den varma känslan han vill förmedla. Det är svårt att inte imponeras av karaktären, för trots all hopplöshet och tragik som kommer hans väg, så tappar han aldrig humöret.

Det är ett riktigt lyckodrag att berätta historien ur den lilla pojkens perspektiv, för på så vis hamnar moraliska frågeställningar och den allra värsta tragiken helt i bakgrunden. Allt för att huvudtemat kärlek och familjeband ska få så mycket plats som möjligt.

Benigni imponerar stort med denna varma, men samtidigt tragiska berättelse. Epitetet ”modern klassiker” kan med all rätta tryckas på framsidan, för den här kommer bli tidlös.

Betyg: 4/5

About these ads

19 reaktioner på “La Vita è bella (1997)

  1. Underbar film med (som vanligt) fantastisk musik, Operetten Läderlappen om jag inte missminner mig.

  2. Jag var i samma position som dig fram till i helgen. Då gjorde jag slag i saken. Du får göra samma sak någon gång. :)

  3. En alldeles, alldeles underbar film :)

    Gillar precis som du säger att man utgår från ungens perspektiv och på så sätt låter den riktigt mörka biten vara i bakgrunden, men ändå ständigt närvarande. Paradoxalt nog blir det ännu mer gripande då.

    På tal om andra världskriget och koncentrationslägren kan jag starkt rekommendera dokumentärfilmen ”Night and Fog”. Där, likt i ”Livet är underbart”, berättar man om de hemska och vridriga sakerna som händer under Förintelsen, men man berättar inte fullt ut vilket gör att det blir ännu mer gripande och kännbart enligt min mening.

    Ingen övrig jämförelse mellan ”Night and Fog” och ”Livet är underbart”, då den förstnämnda är en riktigt jobbig film att titta på, men dock så nyttig.

  4. Är det den från 1955? Har inte hört talats om den innan, men den verkar ju väldigt intressant.

    Tack så jättemycket för tipset! Ska hålla ögonen öppna och försöka få tag på den.

  5. Perfekt! Satt och tittade på köpsidor, men det här var ju tusen gånger bättre.

    Tack för tipset och varningen. Ska försöka se den i dagarna. Inte nu, för nu har jag mat framför mig. Det vore inte så lyckat.

  6. AddePladdes j-vla filmblogg är inget för veklingar. ;)

    Vilket härligt tacktal! Ett av de härligaste och mest ärliga jag kan minnas att jag sett. Heja Roberto!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s