Tina Fey och Steve Carrell spelar paret Foster som trivs med sin vardag, men som ändå känner att det gått lite slentrian i tillvaron. För att bryta upp mönstret ordentligt bestämmer de sig för att skaffa barnvakt och åka in till Manhattan för en middag på ett trendigt inneställe. Väl där får de inget bord, men genom att utge sig för att vara ett annat par får de ändå en bokning. Det dröjer inte länge innan Fosters misstas för att vara gangsters jagade av både maffian och korrumperade poliser.
Drivkraften blir utan tvekan samspelet mellan Carell och Fey, som de lyckas riktigt bra med. Carell är inte alls så gapig som han brukar vara utan håller sig betydligt mer lågmält. Kanske för att inte köra över Fey helt, vilket lyckas bra. Hon tar för sig och gör faktiskt sin karaktär rätt levande.
Mark Wahlberg dyker upp i en vältränad och barbröstad biroll och det var ju inte så länge sen jag klagade på hur svårt det är att ta honom på allvar i mer seriösa sammanhang, närmare bestämt i The Lovely Bones. Just när de minnesbilderna börjat flagna bort så får jag se det här. Visst är han rolig, men det hjälper inte till nästa gång jag ser honom i en seriös roll. Tänk på karriären, Marky Mark!
Även om det är en förhållandevis enkel komedi tycker jag ändå man har rätt att ställa vissa krav. Logiken behöver inte alltid vara på topp, men visst måste någon reagera när det skjuts hej vilt i Central Park? För att inte tala om biljakten. Den mest onödiga och märkliga jag sett i år. Hur gick det till egentligen?
Trots att jag faktiskt tycker det är rätt roligt, så finns det alldeles för mycket att störa sig på. Även om man tar det för vad det är. Fey och Carell bär filmen ensam på sina axlar och det håller inte i 90 minuter. Ser gärna de i en mer genomtänkt komedi, för då kan det bli riktigt bra.
Betyg: 2/5
Usch, jag tyckte den här filmen var riktigt genomusel.
Fast Carell och Fey är riktigt roliga. Angående Wahlberg – det är en kille som ger ordet stelhet ett ansikte. Förutom i The Departed och Boogie Nights så går han bara omkring med samma uttryckslösa min hela tiden. T.o.m i den här lilla cameon såg han stel och obekväm ut.
Mark Ruffalo var rolig förresten! Jäklar vad många skådisar regissören Levy hade fått tag i.
Verkligen! The Departed är han riktigt riktigt bra. Jag minns att jag blev så förvånad när jag såg den första gången. Han kan ju verkligen.
Men utöver det är det inte mycket bra. Boogie Nights är självklart ett undnatag.
Ja, just det! Ruffalo hade jag faktiskt glömt av när jag skrev. Men det var verkligen många kändisar med i både små och stora roller.
Trist film men tillskillnad från ovanstående gillar jag Wahlberg och tycker han är ganska roligt men visst är han stel men han passar på ngt konstigt sätt i de roller han tar.
Jag gillar också Wahlberg, men du måste erkänna att det är lite svårt att ta honom på allvar i seriösa roller? Han är jätteduktig, men det finns många inte så smickrande minnesbilder att plocka fram när man ser honom.
Men återigen, i The Departed är han fantastisk. Tycker nog nästan han överglänser både Leo och Damon. Så cool tycker är han i den.
Jag ska nog tala tyst om The Departed gillade varken orginalet eller Scorseses version. Varför vet jag inte då filmerna har allt. Men han är mer komediskådis än dramaskådis för mig. Är smått intresserad av The Other Guys.
Jasså? Jag tyckte Scorseses var riktigt skön, även om den faktiskt blev lite sämre efter att jag såg originalet. Originalet tyckte jag egentligen ingenting om. Varken bra eller dålig.
Håller nog med dig om hans komedikunskaper Han här rätt bra tajming och verkar dessutom ha rätt skön självdistans. Hoppas The Other Guys är lika skön som den verkar.
Jag hade turen att se originalet först och då blev naturligtvis Scorceses version inte riktigt lika bra, lite för tillrättalagd.
Jag tyckte Marky Mark funkade rätt bra i The Big Hit som ju är en komedi, men där han själv ska ha en typ allvarlig roll. Och Three Kings var inte så dum den heller.
Får man med sig Fey och Carell till en sån här produktion så väntar sig i alla fall jag mig betydligt mer. Kändes lite tamt. Men ptja, funkar en regnig söndag.
Den man såg först blir nog oundvikligen den bästa. Däremot håller jag med om tillrättalagdheten i remaken.
Jag har tyvärr inte sett någon av de du nämner, men Shooter är en annan mycket fin seriös Wahlbergroll.
Precis! Eller en mörk och sen fredagskväll, som för mig.