Night on Earth var från början tänkt att heta lanewyorkparisromehelsinki (enbart gemener) vilket kompletterar den slutgiltiga titeln alldeles utmärkt. Det är nämligen en natt på jorden med fem olika historier om fem olika taxichaufförer i fem olika städer; Los Angeles, New York, Paris, Rom och Helsingfors. Den utspelar sig i nämnd ordning och det är helt okej att peka ut Helsingfors som den fule ankungen i sällskapet.
I Los Angeles försöker en fashionabel rollsättare få en ung och tillsynes ambitionslös tjej att upptäcka att hon kan ha en skådespelarkarriär framför sig. I New York möter Yo-Yo den östtyske taxichaffisen Helmut och båda två tycker den andres namn är det roligaste de någonsin har hört. I Paris plockar en svart ivorian upp en skum, blind tjej som han fascineras över. I Rom erkänner en taxichaffis sina sexuella synder för en präst och i Helsingfors är det kallt som satan, medan en taxichaffis berättar om sitt tragiska liv.
På samma sätt som Jarmusch lyckas förmedla känslan av hur det är att vandra runt i Memphis i Mystery Train, på samma sätt lyckas han förmedla känslorna av dessa vitt skilda storstäder. Han visar inte vykortsbilder från frihetsgudinnan i New York, utan lägger fokus på den “riktiga” delen av staden, genom att åka från Manhattan till Brooklyn. Det tar bara några klipp för varje sekvens innan jag direkt känner av städernas atmosfärer. I Helsingfors, som får vara den stad jag förlikar mig mest med är det kallt, snöblaskigt och öde. Taxichauffören är så trött att han kör i cirklar på stadens torg i sin Volvo 144. En scen som tagen ur vilken svensk stad som helst.
Kortfilmer brukar i vanliga fall ha en twist som svarar på alla frågor, men dessa episoder fungerar tvärtom. Precis när man vill ha svar på alla frågor bryter Jarmusch och går vidare till nästa stad. Egentligen vill jag bara stanna kvar i Los Angeles och få fortsätta följa Winona Ryders (vad har hänt med hennes karriär egentligen?) karaktärs öde eller se om Helmut klarar sig på egen hand i Brooklyn. För att inte tala om den blinda kvinnan. Hon svarar på frågor om sitt blinda liv med kryptiska frågor där hon hävdar att hon kan göra allt som vanliga människor kan. Taxichauffören kontrar snabbt med att hon inte kan köra bil, varpå hon replikerar “can you?”.
Vad som framförallt slog mig var att jag kände en viss tvekan inför varje ny episod då jag var övertygad om att nästa del knappast skulle kunna överträffa den föregående, men nästan varje gång blev jag överbevisad. Det enda undantaget är Rom-delen, som visserligen är en fartfylld one man show av Roberto Benigni, men som snabbt känns tom och rätt meningslös i jämförelse med de övriga delarna. Därför är det en fröjd att den följs av den avslutande Helsingsfors-delen, som verkligen fångar det nordiska svårmodet. Ett så sorgligt avslut på en så fin resa av roliga, knasiga och tänkvärda historier.
Night on Earth visar upp människan när hon är som mest ärlig och öppensinnig – sent på natten i en taxi. Det bjuds inte på några lärdomar eller budskap, men väl på intressanta och gripande inblickar i vitt skillda människors liv. Något som började som vanliga taxiresor blir något som förändrar de flesta inblandades liv för alltid.
Betyg: 5/5
Winona Ryder har en liten men intressant roll i Black swan.
För övrigt verkar det här vara en riktigt intressant liten pärla. Tack för tipset!
Hon dyker upp i små och stora filmer av olika kvalitet lite då och då, men hennes karriär har ju inte direkt tagit den vägen man trodde i början av 90-talet.
Varsågod! Jag fastnade rejält, men även om man inte gör det så är det en oförarlig och fin liten film.
Jag tror jag skrev tidigare att jag inte gillade den här. Det stämde nog inte helt. Såg på Filmtipset att jag gav den en trea och kallade den sevärd. Men nån av Jarmuschshschs bästa är det inte. Störde mig nåt enormt på Robban Benigni. En tid senare såg jag Down by Low som gillade mycket, och där passade till min stora förvåning Benigni perfekt.
Även om Benigni inte höll lika hög klass om de andra delarna, så tycker jag allt hans instats är riktigt skön. Det är bara det att själva historien känns så ointressant. Annars tycker jag Benigni är en rätt enformig skådis, så det ska bli intressant att se Down by Law. Ska försöka göra det nästa vecka nångång.