Shaun of the Dead och Hot Fuzz är båda två komedier av riktigt hög klass i min bok. Den råa och orädda tonen båda filmerna har är smått unik i dagens smak- och finesslösa komedivärld, så därför var förväntningarna extra höga på Edgar Wrights senaste verk: Scott Pilgrim vs the World. Med Michael Cera i en roll likadan som vanligt och med massvis av referenser till övrig populärkultur kan det ju inte bli annat än roligt och småmysigt, trodde jag. Man kan säga att jag var lite fel ute, men jag tänker inte skylla Scott Pilgrims tillkortakommanden på höga förväntningar. Den är helt enkelt inte tillräckligt rolig.
Redan från första ljudspåret börjar referenser till diverse spel och från och med den stunden är det högsta hastighet som gäller. Med en klippteknik som är definitionen av fräck (eller cool om man så vill) är det tänkt att i kombination med alla referenser och häftiga effekter i övrigt man ska känna att det är en stilbildande och kultklassad serietidningsfilm man tittar på. Men som alltid när det blir för mycket av det goda kommer höjdpunkten för tidigt och resten av resan blir en långsam nedgång. Den gulliga kärlekshistorien fungerar ett tag, men när det vankas utdragna och jättetråkiga actionscener ville jag bara stänga av. På samma sätt som Kick-Ass är adrenalinpumpande och absurt rolig, är Scott Pilgrim bara tråkig och tjatig.
Jag uppskattar en del av humorn och självklart ger jag massor av kudos till den rätt meningslösa Seinfeldreferensen, men efter ett tag känner jag mig så avtrubbad av den flashiga looken och bristen på innehåll att jag stänger av.Jag stänger inte av filmen, men min hjärna orkar inte hänga med längre. Tempot är skyhögt, men det händer ändå ingenting. Det står still. Det är som att åka på motorvägen och titta på bilarna i motsatt riktning. Trots att de färdas i över 100 kilometer i timmen så ser det ut som att de står helt stilla. Precis så är Scott Pilgrim vs the World för mig. Se Kick-Ass istället. Eller Hot Fuzz. Där pratar vi humor.
Betyg: 2/5
Väl talat! Hatar den här… behöver jag säga att jag påminns om Wes Anderson när jag såg/tänker på den!
Joel: tackar jag visste att det var ngt som jag retade mig på när jag såg filmen och du öppnade mina ögon
Adde: Välskrivet och välformulerat. det räcker inte med att proppa en film full av referenser men måste ha ngt att berätta också.
Fick exakt samma känsla av den här filmen, ville verkligen gilla den men njä – den funkade helt enkel inte. Tyvärr. Bra skrivet Sir Pladd.
Joel Burman: Denna Wes! Aldrig slipper vi honom.
Men jag förstår precis vad du menar. Utstuderat och så förbannat medvetet coolt så att det bara blir oäkta. Även om Wes i min bok är några snäpp bättre.
filmitch: Tack! Så är det! Jag upplever ändå att jag har rätt låga krav när det gäller innehåll. Så länge det finns gott om charm kan det kompensera andra brister, men de kvaliteterna har inte Scott.
Plox: Jag trodde verkligen på förhand att det var något för mig, trots att jag läst många ljumma omdömen innan. Så vart det inte. Tyvärr, verkligen. Jag tycker ändå det finns potential i den här genren efter Kick-Ass fenomenla serietidningsadaption. Thank you, mr Plox!
Intressant läsning. Speciellt eftersom jag läst ganska många hyllningar av den här filmen. Tror man måste vara en speciellt typ av hetsig person för att gilla den kanske. Du verkar lugnare. Kick-Ass har jag inte heller sett. Kommer nog se båda så småningom, så får vi se vad jag tycker. Känslan jag fick av Scott Pilgrim var väl att den var något överhajpad.
Joel: Fast det här måste väl ändå vara nån sorts invers av Wes. Fast jag förstår vad du menar.
Din analys är nog korrekt, för jag skulle inte kalla någon del av mitt beteende som speciellt hetsigt. Scott Pilgrim är hajpad, även om jag tycker alla negativa röster som faktiskt finns därute eliminerar prefixet över. Men den är speciellt, det kan ingen ta ifrån den. Samma sak gäller Kick-Ass, som får ses som en lyckad motpol till Scott, som misslyckas med det som Kick lyckas med.
Håller med om att i jämförelse med Wrights tidigare filmer står sig ”Scott Pilgrim” slätt, men jag gillade verkligen allt visuellt godis i den så den blev sevärd ändå.
Roligt att du jämför den med ”Kick-Ass”, för problemet jag hade med den filmen var att man ändrade fokus mitt i och tappade sin charm som man byggde upp under inledningen. Så var inte fallet med ”Scott Pilgrim”, enligt mig, utan den körde vidare på sitt koncept filmen ut. Därför rankar jag den personligen före ”Kick-Ass”.
Jag tycker tvärtom gällande Kick-Ass. Det ändrade fokuset var bara bra eftersom första delen påminner mer om parodier som Superhero Movie än den renodlade actionfilm den blir i sista akten.
Men visst ska Scott ha credit för att den kör på sitt koncept hela vägen. Problemet är bara att det inte är så roligt att se på. Men jag förstår att folk ändå finner värde i den. Det var bara inget för mig.