A Serious Man är en film av judar, för judar och med judar. Det går inte göra en film mer intern i sin humor och referensram än så. Innebär det att en icke-judisk intressent som undertecknad inte kan finna glädje i denna ambitiösa bagatell? Nej då. Så fort jag accepterade att 70 procent av alla referenser flyger över huvudet på mig blev det hela en absurd och stundtals riktigt rolig resa.
Vår seriösa man Larry Gopnik lever ett förhållandevis vanligt liv ända fram till hans fru avslöjar att hon inlett förhållande med hans arbetskamrat och goda vän Sy Ableman. Från det ögonblicket slås i princip varje bit av Gopniks liv i spillror. Han blir ifrågasatt i sitt yrke som fysikprofessor, som make och som pappa. I det läget söker han tröst i religionen, som vars hjälp mest består i att berätta meningslösa berättelser utan någon som helst poäng.
Lustigt nog är poänglösheten vad de flestas kritik mot den här filmen går ut på. Tråkig och poänglös. Här vill jag påstå att det är precis det som är meningen. Om man är kreativ så finner man flera referenser i filmen och framförallt vill jag få det till att den jämförs med tandvärk. Man har ont, det går över och man går vidare. Även om just den liknelsen handlar om något annat i själva filmen, så tycker jag det är en så övertydlig metareferens att det inte kan vara en slump.
Att A Serious Man är en mellanfilm är ingen tvekan, men det innebär inte att den inte kan vara riktigt bra ändå. I just kategorin mellanfilm är nog det här en av de bästa Coens har gjort. En krävande men underhållande bagatell.
Betyg: 4-/5
Eftersom jag lever för kombinationen av bra film och bra musik så måste titelsekvensen uppmärksammas. Så här följer YouTube-länken i avdelning tyst avsky mot ”inbäddning inaktiverad”.
Tack för påminnelsen om att The Cohens i botten är ganska usla filmskapare när de får fria händer. Din inednings rad är klockren. Jag skämdes lite när jag såg den för jag tyckte också att Judefokuset var enormt och fick lite förintelse skuldkänslor och liknande för att jag tyckte det blev lite för mycket och lite för dåligt. Den här ser jag inte om! Perfekt exempel på en film som är alldeles för intern!
Just skuldkänslor fick jag inga och jag tycker att de driver med judendomen lika mycket som de hyllar den. Slutklämmen är ju att inte ens judendomen kan hjälpa eftersom livet är dömt att misslyckas, med bakslag på bakslag. Så tolkade jag det.
Även om jag förstår att gemene man inte uppskattar A Serious Man, så är jag absolut inte beredd att skriva under på att Coens är usla filmskapare. Det har jag flera mästerverk som dunkar ryggen på mig som bevis på. Den enda jag har sett som verkligen inte tilltalade mig var The Ladykillers, annars är det idel bra hantverk.
Just The Ladykillers gillar jag men är väl medveten om att jag är ganska ensam om detta. Jag hade svårt för A Serious man den var alldeles för intern men det finns en näve roliga scener och den är härligt Coen bisarr men som helhet njae.
Då kan man väldigt lätt säga att vi tycker precis tvärtom, även om jag kan hålla med dig om att A Serious som hel het har en del brister. Men jag går all in på underhållningsvärdet!
Hahah Usla kanske var lite starkt uttryckt. Men jag har väldigt svårt för dem!
Jag får rycka in här och försvara A Serious Man. Tyckte den var underbart skön. Håller med dig Pladd om musiken. Riktigt bra. Hade inte heller några problem med den interna judiskheten när väl förutsättningarna var satta. Jag gillar nästan alla av Coen-brödernas filmer. Det finns ett undantag: Burn After Seeing. Har inte heller sett The Ladykillers.
Burn after seeing tycker däremot jag är en av brödernas roligaste filmer.
Jojjenito: Härligt med ännu en seriös man! The Ladykillers rekommenderar jag dig att låta förbli osedd. Även om Filmitch inte håller med mig, så är det ett sömnpiller utan dess like. Burn After tycker jag däremot är klockren.