Då kan jag stryka turkiska fängelser från eventuella resmål i framtiden. Framförallt i kombination med knarksmuggling. Det är helt enkelt inte värt det. Om jag mot förmodan kommer på andra tankar är det bara att dra igång Midnight Express igen. För man kan ju fundera kring hur stor huvudvärk den har gett turkiska turistarbetare, trots att hela filmen mer eller mindre är inspelad i Malta.
Det är när Billy Hayes bestämmer sig för att smuggla med sig lite knark hem till staterna som helvetet brakar loss. Han åker fast och hamnar i något som utan vidare kvalificerar sig till helvetet på jorden. På vägen dit går han igenom den rättsliga processen med rättegång och allt det som tillhör. Han får straffet fyra år och det är ju inte så märkvärdigt. Tre år med gott uppförande, som man säger. Problemet är att det inte blir tre år. Det blir inte fyra år heller. Helt plötsligt bestämmer sig nämligen turkarna för att 30 år är det rätta straffet. Hur hanterar man något sådant? Jo, inte biter man ihop och gillar läget i alla fall.
Det finns en anledning till att alla fängelsefilmer idag jämförs med Midnight Express. Vissa kanske hävdar att det finns många som refererar till The Shawshank Redemption också, men jag tycker sådana filmer påminner mer om inlåsta spa-anläggningar. Någon spabehandling får inte Hayes och hans medfångar. Även om det utvecklas en homoerotisk sidoberättelse, som på något sätt inte alls förvånar mig med tanke på att manusförfattaren råkar vara Oliver Stone, finns det inte mycket annan närhet eller någon sorts sympati att hämta hos någon, varken hos rättsamhället eller inuti fängelset.
Det finns en del kritik mot att Turkiet framstås som alldeles för endimensionella och barbariska men även om skaparna har hävdat ett visst dåligt samvete över den bilden, så tycker jag ändå inte det är så viktigt. Det är klart att turkar inte gärna visar den här på bästa sändningstid, men ambitionen är mest att spegla Hayes omvärld som han upplever den. Visserligen skojar man inte bort repliken “for a nation who doesn’t eat pigs you sure have a lot of them” så lättvindigt, men hur som helst behöver ju inte allt detta innebära att det är sanningen som visas. Inte heller ska man ta ”based on a true story”-meddelandet så allvarligt, men det torde väl alla veta vid det här laget.
Så med skitiga miljöer, osympatiska och tortyrglada turkar samt ett tungt syntsoundtrack är Midnight Express en av de mest lyckade fängelsefilmer jag har sett. Trots svartmålningen av turkar och andra partier som är både uppenbart överdrivna andas hela filmen mänsklighet. Det är inte alls svårt att känna sympati för Hayes, men det är inte heller något tvång. Det finns inga pekpinnar eller stråkorkestrar som berättar vilka känslor som är bäst lämpade vid olika tillfällen. Det är bara en förbannat mörk och tragisk berättelse om hur ett litet snedsteg kan få katastrofala och livsförödande konsekvenser.
Betyg: 4/5
Håller helt med. Ruskigt stark film.
Du borde gräva fram Salvador om du inte redan sett den som är Oliver Stones Killing Fields liknande film som handlar om militärkupper och revolutioner i el Salvador.
Ibland är jag ett steg före!
http://addepladde.wordpress.com/2011/02/18/salvador-1986/
Ohh, skämsfilm för min del eftersom jag _fortfarande_ inte kommit mig för att se den. Men någon gång ska jag ta itu med ”osympatiska och tortyrglada turkar”
Bra skrivet!
Bra skrivet! Indeed. Teoretiskt sett en bra film, men jag gillade den icke. Jag såg den för länge sedan, och det känns inte som en film jag kommer se om, för att kunna skriva en ordentlig revy på den.
Ett tag sen sist men kommer i håg när jag såg den första gången. jag vågade inte blinka då risken att missa något var för stor. Du argumenterar väl för det som kan vara filmens stötesten – nämligen synen på turkarna. Filmen kommer undan om man precis som du skriver väljer att tolka berättelsen ur huvudpersonens ögon.
Ooh, den här är riktigt bra! Blir bara deprimerad av att tänka på att Brad Davis gick bort alltför tidigt.
Tänkte ju faktiskt ta och se om/recensera den här nu när jag varit i Turkiet, lyckades ju dock ta mig förbi alla skumma blickar i tullen och komma hem helskinnad.
Tycker definitivt den tillhör de absolut bästa fängelsefilmerna, bra mycket bättre än The Shawshank Redemption också (som ju är otäckt överskattad, om än en bra film).
Nåja, får se om jag nöjer mig med att läsa din recension eller om jag faktiskt skramlar ihop en egen.
Arrgh, jag kan inte hålla mig: turkiska fängelser _har_ alltså vid något tillfälle befunnit sig på en lista över framtida resmål?
Vad kul med så många kommenterar efter några dagar i internetskugga!
Sofia: Inte bara turkarna, det är en hel knippe homoerotik också. En sådan kombination kan man ju inte ha osedd! Angående resmålet är det en skarp observation. Oavsett om turkiska fängelser har funnits på listan eller inte tidigare, så lyser de definitivt med sin frånvaro från och med nu. Tack också, så klart!
Henke: Well tack!
Det är alltid roligt med motsatta åsikter, så se gärna om den ändå någon gång.
filmitch: Det är förvånansvärt hög spänning med tanke på att den ändå är rätt förutsägbar. Bara inledningen på flygplatsen är hur spännande som helst, trots att det är solklart att han kommer åka fast.
Aficionadon: Hans livshistoria är verkligen tragisk. Jag tycker den här filmen i allra högsta grad hedrar hans minne.
Plox: Kan tänka mig att det var lite nervöst på vägen. Man vill ju inte möta på Rifki utan anledning.
Äntligen en som håller med mig i fallet Shawshank. I allra högsta grad en bra film, men någon måtta på hyllningarna får det ju vara. Någon gång ska jag ta itu med den ordentligt och skriva ner min tankar.
Läsa Midnight Express-tankar kan man aldrig göra för sällan, så skrapa gärna ihop en egen!