Eftersom de flesta av mina bloggkamrater har gjort utmaningen A Life in Movies vill så klart inte jag vara sämre. Uppgiften är enkel – välj en film per levnadsår. Jag är ju förhållandevis ung så därför blir inte listan så värst lång, men lite spänning ska det ju finnas och därför har jag delat upp listan i flera inlägg. Jag har försökt tänka mer på personlig koppling till filmerna mer än bara att välja den bästa från varje år. Oftast ger ju det ena det andra, men det är värt att notera.
1990 – Days of Thunder
Kanske tidernas bästa racingfilm. Tänk Top Gun, fast på racingbana och ännu bättre. En personlig favorit som har hängt med under många år.
1991 – The Doors
En film jag såg förhållandevis nyligen men som ändå snärjde mig runt sitt lillfinger. Jag har hunnit med att se om den 4-5 gånger efteråt och jag fastnar lika hårt för den tragiska berättelsen varje gång. Stiliserad och överdriven? Javisst, men det fungerar. Val Kilmer gör sin bästa roll också.
1992 – Reservoir Dogs
En film som på många sätt definierat vad jag anser krävs av en bra film. Enkel, men ändå briljant. Tidernas bästa debutfilm? Japp.
1993 – True Romance
Även det här en film som har definierat min filmsmak. Den lyckas visa att kärlek övervinner allt på ett storslaget, underhållande och magnifikt vackert sätt. Tarantinos dialoger är sylvassa och Tony Scott hanterar dem varsamt och förhindrar att det bara blir”blabla”. En underbart vacker och blodig film om kärlek. Dessutom kan det vara en av de filmer jag har sett flest gånger.
1994 – Pulp Fiction
Ännu en Tarantinofilm och vad ska man saga om den här pärlan egentligen? Det finns vissa filmer som man aldrig vill ska ta slut. Det här är en av dem. Fantastisk rakt igenom! Varenda scen, varenda replik är totalt underbar. Däremot måste jag erkänna att den inte haft lika stor påverkan på mig som flera andra Tarantinofilmer har haft, även om jag fortfarande tycker den är mästerlig.
1995 – Heat
Om jag skulle vara tvungen att se en och samma film om och om igen under en obegränsad period så hade det valet fallit på Heat. Utan tvekan. Varenda scen är ren filmmagi. Pacino får briljera och aldrig förr har det varit så svårt att välja vem man ska hålla på, the good guy eller the bad guy. Dessutom är Val Kilmer med. Huvaligen, vilken film!
Sammanfattningsvis kan man säga att mina fem första filmlevnadsår präglas av Quentin Tarantino och väldigt mansdominerade filmer. Å andra sidan är ju Tarantino en erkänd kvinnoporträtterare och gör ju så även i True Romance med Alabama, så jag tycker mig ändå finna en viss balans där. Slående är att de nästkommande fem åren kommer representeras av färgstarka och profilerade regissörer, vilket ju även går att tillskriva de här fem åren.
Nästa del: Pladd’s Life in Movies – part 2
Fin lista, jag håller dock Citizen Kane och Spielbergs Duellen som bättre debut filmer. Håller helt med om Heat, det är en film håller ruskigt bra för många omtittningar.
Rolig lista True romance är även mkt rolig tycker jag. I Heat håller jag på De Niro alla dagar.
Ojoj, för vissa går det snabbt att skriva listor, minsann… Jag har inte ens hunnit fram till 90-talet på min tentativa lista
Även om filmerna är mansdominerade, skulle du även säga att de är typiskt manliga eller macho?
När det gäller debutfilmer håller jag med Joel om Citizen Kane och skulle också vilja slänga in exempelvis Night of the Living Dead, Sex, Lies and Videotapes, Being John Malcovich och American Beauty. Och varför inte Fucking Åmål för nationalismens skull?
Jag tror jag släpper Heat för den här gången
Härlig inledning, ser fram emot fortsättningen. Överväger att göra en egen lista, men får se hur jag gör.
Heat Heat Heat! Sjukt att man blir sugen på att se om den varje gång man läser tre rader om den, haha.
Kul med starten på din lista. 1992-1995 är en maffig period i din lista. Jag håller helt med om de filmerna, speciellt True Romance.
Men 1990 Days of thunder?? Galet. Jaja, det är ju en personlig lista, jag vet. Galet!
Heat är så djäkla bra, håller alltid på De Niro. Scenen med Ashley Judd och Val Kilmer är en av filmhistoriens bästa (ni vet vilken jag menar). Men slutet är så amerikanskt trist. Jag stänger alltid av precis när De Niro lämnat Eady (Amy Brenneman) sittandes i bilen. Perfekt slut!
Roligt att du hänger på, det här är en väldans rolig lista att läsa hos alla, dom blir ju så olika vilket är jättekul!
(Meeeeeh….överallt ständigt denna Heat!
)
Pingback: A life in movies
Skrev en kommentar men den verkar ha försvunnit. Kan det bero på att jag suckade över Heat, detta miserabla överskattade machodrama?
Hur som helst, kul att du hängde på denna utmaning. Det blir väldans kul listor att läsa, alla är så olika varandra.
Alla som inte gillar Heat borde hjärnundersöka sig… =)
Ska jag boka tid hos min husläkare Joel?
Om du inte tycker det är en mästerlig film som du kan tänka dig att se om i stort sett när som helst så jaaaa! haha
Åh, finns det något roligare än att mötas av ett riktigt kommentarsregn? Tveksamt. Stort tack till samtliga! Istället för att svara var och en tänkte jag plocka lite bland diskussionstrådarna.
Angående bästa debutfilmen så vidhåller jag att Reservoir Dogs kan vara den bästa, men det beror också på hur man ska definiera bästa debutfilm. Bästa film kvalitativt sätt, bästa film utifrån förutsättningarna eller vill man använda andra omständigheter? Om man ser till Reservoir så skapade ju den faktiskt en egen genre (eller återuppfann rättare sagt) med snackiga actionkomedier, utan speciellt mycket action eller uppenbara skrattsituationer. På det sättet har ju Tarantino fortsatt att göra film och att han visste så säkert vad han vill ha ut av sitt filmskapande redan i Reservoir Dogs tycker jag talar för att det är den bästa debutfilmen. Men visst, man snackar inte bort de filmer som nämns ovan heller.
Angående Sofias frågan kring typiskt manliga eller macho så är det en ytterst intressant fråga. Hur skiljer man de begreppen åt? Om vi använder till exempel Top Gun som referens för typiskt macho så är ju Days of Thunder en solklar kandidat. I den förekommer ju dessutom kvinnor som troféer (det är klart att Kidmans läkarkaraktär faller för den manliga och egocentriska racingföraren). Även i The Doors spelar ju kvinnorna i bakgrunden, även om till exempel Pam hade ett stort inflytande i Morrisons liv. Men den är mer mansdominerad än vad den är manlig eller macho, om ni förstår mig. I Reservoir Dogs förekommer det väl knappt några kvinnor, men ändå tycker jag den är mer manlig än macho. Pulp och True har ju starka kvinnokaraktärer i Uma Thurmans och Patricia Arquettes karaktärer, men annars är båda kraftigt mansdominerade. Betydligt mer manlig än macho där också.
Heat har jag mycket att säga om, men det sparar jag till ett framtida inlägg. Till dess, låt pajkastningen fortgå!
Joel: Så så nu tar vi det lugnt. Inga större fel på Heat bara den hade varit en timme kortare och haft med någon annan än Pacino ja med det menar jag någon som kan skådespela och inte sitter filmen igenom uppfylld av hur man tuggar tuggummi på bästa/värsta sätt. Det var några år sedan jag såg den, är Pacinos tuggummi med i rollistan?
Don’t touch my Crazy Al!
Trevlig och intressant början på din lista, Pladde.
När det kommer till debutfilm och vilken påverkan den hade när det kom ut håller jag Orson Welles ”Citizen Kane” högre. ”Reservoir Dogs” blev egentligen mest känd efter ”Pulp Fiction”, men som du kanske förstod från min lista så älskar jag ”Reservoir Dogs” också
”Days of Thunder” har jag egentligen enbart hört negativa saker om, men om du säger att den är bra så måste jag ju se ifall det kan vara något för mig också.
Tror jag redan nu vet vilken film du kommer att ha under 1999
Annars kommer det bli intressant att följa dina kommande listor och ifall Tarantino även kommer att dyka upp på dem, eller om han har gjort sitt nu.
Det ser jag fram emot
Usch, Pacino spelar över. Kan det verkligen vara så att han bara var bra på 70-talet?
Martin: Men då är vi där igen, om vi ska använda den egna kvalitativa bedömningen eller ej. Jag tycker ju Reservoir Dogs är en bättre film och således en bättre debut sett ur mina ögon. Rent objektivt och med fokus på framgång och påverkan så har ju Citizen satt ett starkare avtryck på filmvärlden, så med de aspekterna är den kanske den bästa. Oavsett så är ju båda fenomenala filmer.
Days of Thunder kan beskrivas som ett guilty pleasure, förutom det faktum att jag inte skäms det minsta för att jag gillar den. Men värt att nämnas är att jag är ett stort racingfan och tillika stor anhängare av Tom Cruises skådespel. Så det är en match in movieheaven för mig.
Angående -99 så finns det ingen anledning att räkna med några större överraskningar där.
Henke: Jag tycker faktiskt att hans 90-tal är starkare än 70-talet. För egen del håller jag hans insatser i Heat, The Insider och Gudfadern 3 som minst lika starka som Gudfadern och Dog Day Afternoon. Dock ska det sägas att ingen skådespelare någonsin kommer överträffa Gudfadern 2. Däremot är det synd att hans 00-tal har varit så blekt. Det finns ju fortfarande krut kvar i gubben.
Filmitch: En timma kortare OMG!!!! Tala om att häda… Heat är en av få låååånga filmer som verkligen utnyttjar speltiden. Det ges ju ett enormt djup till karaktärerna på ett sätt som nästan aldrig ses i moderna filmer. Dessutom finns det ett gäng subplots som jag först förstod sammanhanget i när jag såg om filmen för ett par år sen. Då hade jag ändå njutit av rullen 5-6 gånger tidigare.
Du får helt enkelt ta och straff se den ett par gånger för att du mopsar bland kommentarerna härinne. F’n nu blev jag grymt sugen på att se den och skriva ett hyllningsinlägg hahaha
Läste igenom min kommentar igen kring debutfilmerna och jag ber om ursäkt för den bristfälliga formuleringen. Jag lät dryg och fick det att låta som om jag vet hur det ligger till ”på riktigt”. Det jag menade var att i och med att jag själv såg ”Pulp Fiction” före ”Reservoir Dogs” blev den ingen debutfilm för mig på det sättet. Därför rankar personligen ”Citizen Kane” högre då jag blev mer överraskad av den när jag såg den då jag inte hade sett något från Orson Welles som var bättre än den tidigare och har faktiskt inte gjort det sedan dess heller. Hoppas det förklarade lite kring vad jag tycker om de båda filmerna i debutsynpunkt
Din beskrivning om Top Gun fast på hjul gjorde filmen genast intressant.
Speltiden kan diskuteras men pacinos överspel, oh my God bara att få en timme mindre Pacino skulle det göra värt att sätta saxen i filmen. Har pacino fått en Razzie ngn gång? Ngn gång ska se om den filmen ligger faktiskt i ”att se högen” i köplats någonstans efter Åsa-Nisse kollektionen
Martin: No harm done! Den eventuella ”drygheten” var inte ens något jag reflekterat över.
Det är nog många som såg Pulp först och då kan jag förstå att Reservoir inte får den debutfilmskänslan som Citizen har. Jag såg dock Reservoir först, så hela meningsskiljaktigheten kanske går att förklara med just den skillnaden oss emellan. Har faktiskt inte tänkt på den aspekten tidigare.
Joel & Filmitch: Fantastisk debatt er emellan. Jag fortsätter att hålla mig utanför Heat-diskussionen, även om jag i korthet håller med Joel. För övrigt har Pacino blivit Razzienominerad tre gånger (varav 2009 för två filmer).
Konstigt att ingen nämnde Coens debut Blood Simple. eller Peter Jacksons Bad Taste! Underbara filmer som har samma stil som senare projekt.
Blood Simple är utan tvekan en bra debut. Däremot tycker jag inte den är lika mästerlig som någon av de exemplen jag tidigare har nämnt i den här tråden, dessutom har Coen gjort flera filmer som är betydligt bättre. I och för sig kanske det inte spelar någon roll i diskussionen om bästa debutfilm.
Bad Taste har jag inte sett, men så är jag inte så förtjust i Peter Jacksons filmskapande heller. Det är dock ingen anledning för att låta bli att se en så omtalad film. Får bli ändring på det.
Kul att du letade upp den här gamla tråden.
Pingback: A Life in Music and Movies « Rörliga bilder och tryckta ord