Tänk att det redan var tio år sedan den första delen i Harry Potter-serien hade premiär som film. Jag var elva år när det begav sig och såg den på bio, väldigt peppad eftersom jag gillade boken. Filmen levde verkligen upp till mina förväntningar och det obehagliga slutet gjorde att jag var mer än nöjd efteråt. Mycket har hänt sen dess, men under dessa tio år har jag sett om den ett par-tre gånger och varje gång har jag fått bekräftat att jag var rätt ute redan från början, även om min entusiasm lagt sig med åren.
Nu är det istället en nostalgikänsla som dykt upp. När de ska ta sig in i till perrong 9¾ känns det nästan som en klassisk scen för mig eftersom jag både har upplevt den i bokform och sett den på film långt innan jag egentligen började bry mig om film på riktigt. Därför är det lite lustigt att återvända nu, tio år senare. Speciellt eftersom serien fortfarande lever.
På samma sätt som det har hänt mycket med mig under dessa tio år, på samma sätt har ju alla karaktärer vuxit upp –precis som jag. Det faktumet gör att karaktärerna känns lite mänskligare, lite lättare att ta till sig och det som gör Harry Potter-serien så intressant. Historierna må vara banala i sin enkelhet, men både filmerna och böckerna är ambitiösa och seriösa med sin avsikt att underhålla. Trots att den totala speltiden för hela serien är enormt tilltagen blir det ändå aldrig tråkigt, trots att filmerna i mångt och mycket delar upplägg.
Nedan har jag valt att inte fokusera så mycket på att beskriva handlingen. Dessutom tar jag för givet att viss förkunskap finns, speciellt om de grundläggande relationerna mellan karaktärerna.
Harry Potter and the Sorcerer’s Stone (2001)
Den första delen etablerar historien och den magiska världen för oss. I det avseendet är den oerhört viktig och jag tycker den klarar det relativt bra. Det är lätt att ifrågasätta logiken i magins värld, men om man bara accepterar de spelregler som filmerna presenterar tycker jag ändå det blir en viss spänning.
Det är en bra, om än lite trevande start på en berättelse med enormt innehåll. Urvalet är klokt och istället för att krångla till det i onödan fokuseras det mest på just den här filmens problem, en viss sten som inte får komma i orätta händer. Just därför är det handlingsmässigt en av de svagare i serien, men samtidigt är upplägget väldigt enkelt att följa och istället för att lämna massa frågor får vi en hyfsad inblick i magins mystiska värld. Dessutom räddas mycket av det obehagliga (för att vara en ungdomsfilm) slutet.
Betyg: 3/5
Harry Potter and the Chamber of Secrets (2002)
Samma regissör (Chris Columbus) och mer eller mindre samma upplägg som i ettan, men utan introduktionsmomentet. Även här fokuseras det mest på just den här filmens problem, som i detta fallet är en hemligheternas kammare som innehåller något som dödar icke-renblodiga trollkarlar. Detta tolererar så klart inte Harry som självmant tar på sig uppgiften att rädda trollkarlsvärlden ännu en gång.
Framförallt funderar jag på varför just Harry måste utsätta sig för sådana risker. Hogwarts kryllar av talangfulla trollkarlar, till exempel den supervise rektor Dumbledore, men ändå verkar alla stå handfallna. Hur som helst bjuder själva upplägget på en del spänning, men när allt väl är fixat och klart tar filmen aldrig slut. Alldeles för utdraget i en film som inte bara är den svagaste, det är även den barnsligaste.
Nu verkar jag så klart väldigt kritisk, men den har ändå sina poänger. Den bjuder på tillräckligt med underhållning för att förtjäna sin existens, men jämfört med resterande filmer håller den inte riktigt lika hög nivå.
Betyg: 3-/5
Harry Potter and the Prizoner of Azkaban (2004)
Någon med ansvar förstod att serien var på väg åt fel håll och gav istället regiansvaret till Alfonso Cuarón (numera mest känd för Children of Men) och vilken skillnad det blev. Borta är all barnslighet och in träder ett allvar och ett mörker som inte alls går att finna på samma sätt i de två första filmerna, samtidigt som humorn hela tiden är närvarande.
Ändå är det inte så mycket som skiljer i upplägg från tidigare. Skolåret inleds även denna gång hemma hos den elaka fosterfamiljen, för att sedan förflytta sig till Hogwarts. Väl där presenterar sig ett problem som Harry, Ron och Hermione tvingas lösa på ett hutlöst spännande sätt. Eftersom det sitter en regissör med en ordentlig vision för hur han vill ha sin trollkarlssvärld blir det aldrig några onödiga utsvängningar, vilket i sin tur gör att historien blir enkel att följa. Så enkel den kan bli, eftersom den involverar tidsresor och alla logikproblem det medför. Trots det komplexa inslaget förlorar jag mig ändå aldrig, vilket är ett utmärkt bevis på att det är en lyckad film.
Betyg: 4/5
Harry Potter and the Goblet of Fire (2005)
Cuarón fick bara äran att göra en film. I den fjärde delen är det nämligen den meriterade Mike Newell, regissör till bland annat Four Weddings and a Funeral och Donnie Brasco, som står bakom kameran. Kanske inte på förhand idealisk för Harry Potters värld, men han förvaltar arvet väl. Mörkret finns kvar, i synnerhet eftersom självaste lord Voldemort gör entré för första gången i serien (i alla fall i egen hög person).
Speciellt för den här filmen är att humor och mörker får ungefär lika stor plats. Både beståndsdelarna har funnits i mer eller mindre doser även tidigare, men aldrig i en sådan jämn balans som här. Lyckligtvis fungerar det, vilket resulterar i en engagerande och spännande utveckling.
Det här är dessutom den första filmen som lyckas kombinera ett självständigt problem, denna gång i form av en livsfarlig trekampsturnering, med trådar till kommande filmer. För första gången i serien känner jag att jag omedelbart vill se nästa film, mycket tack vare det spännande slutet, men även för att känslan av att något stort är på gång är väldigt påtaglig.
Betyg: 4/5
Harry Potter and the Order of the Phoenix (2007)
I och med Voldemorts återkomst till magivärlden når så klart mörkernivån en ny toppnotering. Dessutom börjar Harry tvivla på sin egen godhet, vilket för första gången ger karaktären ett ordentligt djup. Innan har han bara varit den föräldralöse slagskämpen med ett gott hjärta. Nu är han inte bara ensam, han är farligt nära att förlora tron på sig själv. Att allmänheten dessutom vägrar inse att den onde Voldemort är tillbaks på riktigt tvingas underlättar inte Harrys identitetskris.
Trots mörkret är det ändå betryggande att återvända till Hogwarts ännu en gång. Trots att det är femte besöket känns det ändå lika spännande att få se vad den nya läraren i försvar mot svartkonst ska ställa till med. Det är just den positionen som har varit en problem i samtliga tidigare filmer och så även denna gång.
Till skillnad från tidigare filmer finns det dock inget ordentligt problem presenterat, vilket gör att den stora spänningen som infann sig i slutet av förra filmen kommer av sig här. I slutändan känns det mest som en mellanfilm vars främsta uppgift är att förklara och introducera element som kommer behövas i den fortsatta vägen mot slutet.
Betyg: 3/5
Harry Potter and the Half-Blood Prince (2009)
Nu börjar det tajta till sig ordentligt. Maktkampen mellan det goda (med Dumbledore och Potter i främsta led) och onda (Voldemort med ett ständigt växande entourage) är total. Som om det inte vore nog med det mörkret är nästan allt solljus som uppslukat. Det kanske bara var jag, men antalet färger som går i ljus kulör var väldigt sällsynta.
Att slutet är nära undgår ingen och därför blir jag lite irriterad när handlingen får stoppas för till synes meningslösa kärleksintriger. Visst hör det tonåren till, men det får alldeles för stort fokus. Tur då att filmen är så lång, för när det blir åka av blir det i högsta hastighet.
Denna gång är det Potters ärkefiende Draco Malfoy som tvingas välja mellan att gå den goda eller onda vägen, inte helt olikt Potters dilemma i föregående film. Enda skillnaden är att Malfoy slåss mot sin goda sida. Överlag är det svårt att veta vem som är att lita på, vilket inte bara Potter får erfara.
Betyg: 4/5
Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1 (2010)
Den här har jag redan skrivit om (länk här), men eftersom den slutade så abrupt känns mina tankar efter första visningen inte så värst värdefulla. Därför ska jag se om den senare ikväll, varpå jag sätter mig i biosalongen kl 00.01 imorgon bitti och ser den absolut sista delen. Det ska bli väldigt roligt, speciellt eftersom den senaste veckans genomgång har gjort att samtliga filmer är väldigt färska i minnet.
Återkommer förhoppningsvis imorgon med tankar och betyg. Fram tills dess vill jag gärna veta hur ditt förhållande till Harry Potter ser ut. Vilken är den bästa/sämsta filmen? Håller de måttet jämfört med böckerna? Håller du på Voldemort? Dela med dig!
Och jag har biljett till kl 12-föreställningen imorgon till vilken jag antagligen kommer att få åka taxi för att hinna och sen springa sista hundra metrarna och sladda in på min mittenplats och folk kommer stöna och sucka och blänga och tänka fula ord och själv kommer jag få eftersvettningar och imma på glasögonen…om jag nu ens hinner dit i tid. Håll tummen för mig.
Och jag ska hämta mina barn mitt i natten då de har biljetter till 00:01 föreställningen.
håller med dig i stort. Ger du samma betyg till böckerna? Personligen tycker jag bok nr.5 är den sämsta men vad jag förstått hade Rowling skrivkramp.
Bra genomgång Pladd
Lite tillägg: Azkaban är bästa filmen, varulven är nog en av de hemskaste jag sett, mycket obehaglig. Jag har lite svårt för de första två filmerna speciellt Ron som jag knappt tål att se, han blir dock bättre i senare filmer när han fått mer erfarenhet.
Sämsta filmen jag det måste nog vara den senaste då den var erbarmbligt trist och lång.
Favoritboken är nog 4:an då jag gillar upplägget med tävlingen samt att slutet är mycket spännande. Det kan nog vara en förklaring till min besvikelse över 5:an där berättelsen stannar upp.
Böckerna är klart bättre. Speciellt nr 4 är mil bättre än sin film motsvarighet. Det finns en scen där som är superspännande och som är skriven väldigt filmiskt av J.K de flesta regissörer med lite erfarenhet borde ha kunnat filma av den rad för rad och fått ett bättre resultat.
Min favoritfilm är nr tre då den känns minst som en bokadaption men samtidigt har den minst connection med grundstoryn. Jag tillhör nog de få som som gillar 1-3 bäst men det beror mycket på att böckerna 4-6 är väldigt långa och bra vilket är svårt att adaptera.
HP 7 Part 1 är nog den sämsta filmen tillsammans med nr 4. Mina förväntningar på den här är ganska låga. Jag hoppas att den är bättre än de fyra sista filmerna men jag gillade inte sista boken så mycket så jag blir nog positivt överraskad vilket som.
Fin genomgång!
Jag körde en liknande genomgång/uppladdning inför Halvblodsprinsen (finns här: http://www.plox.se/?p=831).
Personligen ogillar jag de två första (mer barnvänliga?) filmerna. Tycker hela filmserien tar ordentlig fart med den tredje filmen, lite mer mörkt, läskigt och stämningsfullt. Har dock inte sett den senaste filmen, men tänkte ta den nu innan det är dags för det absolut sista Harry-biobesöket.
Böckerna är bättre än filmerna. Jag gillar de udda böckerna bästa (1,3,5,7)
Tredje och sjunde filmerna bäst.
Ska se sista filmen senare i juli då jag är i England och hälsar på min HP-älskande kompis.
Mycket trevlig genomgång och dessutom perfekt för mig eftersom jag behöver glida in i Harrys värld igen inför den sista filmen. Själv har jag inte läst några av böckerna. Jag gillar den tredje filmen bäst. Även den femte tyckte jag om. Den andra filmen gillar jag minst, det är Rupert Grint som ger mig krupp. En sak jag gillade med sexan var att Draco Malfoy var lite av huvudperson.
Här finns min genomgång av filmerna:
http://jojjenito.blogspot.com/2011/01/harry-potter-vecka.html
Riktigt bra genomgång! Håller med de som tycker böckerna är bättre även om filmatiseringarna har gjort så gott de har kunnat. Hur var det för din del, läste du alla böckerna innan du såg motsvarande film?
Tycker nog tvåan är bäst, tillsammans med sexan. Mest för att det därefter blir så tydligt hur mycket man varit tvungen att skarva och ta bort för att få ihop historierna till långfilmsformat.
Först och främst ett stort tack till alla kommentarer. Det är kommentarer som era, välformulerade och genomtänkta, som lyfter bloggar.
Fiffi: Eftersom du har publicerat en recension av den antar jag att du hann. Hoppas inte det blev för stressigt bara.
Filmitch: Det är lite vanskligt att bedöma böckerna eftersom det var herrans massa år sedan jag läste dem (frånsett de absolut senaste då). Jag minns dock att jag tyckte varje bok blev bättre och bättre fram till Flammande bägaren, som jag även tycker är den bästa. Sen kom serien av sig med Fenixorden och efter det blev böckerna bättre igen, men mitt engagemang kom aldrig riktigt ikapp igen.
Joel Burman: Intressant att få läsa även dina synpunkter. Framförallt har du en poäng i att böcker 4-6 är svåradapterade. Det märks verkligen eftersom berättelserna i filmform blir så komprimerade, vilket inte drabbade de första filmerna i samma grad.
Plox: Vi är av ungefär samma åsikt, förutom att jag uppskattar de två första aningen mer. Men visst är de barnsliga. Den första är rena Barnkanalen jämfört med den sista.
Henke: Kommer säkert bli en fräck upplevelse att se den på Potters hemmaplan, speciellt i sällskap av en sann engelsman.
Jojjenito: Jag tycker Draco-berättelsen kommer lite i glömska i filmen. Den får betydligt större utrymme i böckerna (av förklarliga skäl). I filmerna komma han och går mestadels och det är svårt att få ett riktigt grepp om honom.
Sofia: Stort tack! Jag håller helt med om att filmatiseringarna har gjort så gott som möjligt. Mycket går att säga, men jag har få konstruktiva förslag på förändringar. Jag läste samtliga böcker innan filmerna. Men återigen, det var ett bra tag sen.
Pingback: HARRY POTTER-filmerna | Filmmedia.se
Håller med sig i nästan allt du skriver. Jag har dock svårt att utpeka filmen jag tycker är allra bäst hittills, men i toppen Azkaban, Goblet och DH part 1.
Kanske skriver ett liknande inlägg själv snart efter att jag satt igång med ett HP-maraton.
Såg nu att du påbörjat HP-maratonet. Ska bli kul att läsa igenom.
Om du gillar DH1 så mycket är jag nästan övertygad om att du kommer gilla även tvåan. Utöver den har vi samma favoriter.