Vissa filmer kan man se hur många gånger som helst. Lustigt nog har Steven Spielberg stått för anmärkningsvärt många av dessa för mig och då har jag ändå inte haft någon speciell barndomsrelation till hans filmer. Trots det sitter jag ändå där, gång efter gång och ser om hans filmer. Ibland ensam, ibland med nytt sällskap. Oavsett vilket så håller de alltid för en ny omgång. En av dessa är utan tvekan Catch Me If You Can. Den brukar visas i något sammanhang då och då, alternativt att jag själv sätter igång den, men oavsett vilket blir jag ändå lika charmad och förtjust varje gång.
Den sanna historien om bluffmannen och checkförfalskaren Frank Abagnale (Leonardo DiCaprio), som låtsades vara pilot, läkare och åklagare med hjälp av god charm och en sanslös list må vara kryddad. Jag har ännu inte läst den verklige Abagnales litterära förlaga, men i filmversionen bryr jag mig faktiskt inte så värst mycket om sådana detaljer. För mig är det en sympatisk polis jagar sympatisk skurk-film. Precis som i Heat och Public Enemies, båda stora favoriter för undertecknad. Att se denna katt och råttan-lek mellan Abagnale och FBI-agenten Carl Hanratty (Tom Hanks), som på många sätt är mer spännande och halsbrytande än de som förekommer i båda Manns filmer, är ett spel om känslor. Båda kämpar med icke-existerande familjer och därför skapas en ömsesidig uppskattning för varandra.
Det Catch Me.. vinner i spänning förlorar den i stämning. Inte för att den glamorösa 60-talslooken på allting gör det mindre stämningsfullt, snarare motsatsen. Det är fullt med färger, fräcka klädesplagg och snygga bilar som lika gärna hade kunnat vara taget från en musikvideo. Allt detta fullföljer Spielbergs ambition att underhålla, vilket han lyckas med. Däremot lyckas han inte beröra. Relationen mellan Hanratty och Abagnale får inte tid att utvecklas och därför känns inte heller relationen så trovärdig. Att Abagnale använder Hanratty som en sorts extrapappa att imponera på utforskas inte mer än att det tas för givet att han ska göra så. Att Hanratty är en påhittad karaktär kanske förklarar en del, speciellt eftersom relationen mellan far och son Abagnale är betydligt mer påtaglig och trovärdig. I rollen som fadern gör dessutom Christopher Walken sin bästa roll sedan det korta inhoppet som krigsveteran i Pulp Fiction.
Att en storhet som Martin Sheen dyker upp i förbifarten är ett stort bevis på Spielbergs förmåga (eller starka rykte) vilket inte bara för alla inblandade att prestera så väl de bara förmår, det innebär även att han lockar till sig de absolut bästa. Till och med de minsta rollerna tillhör välkända ansikten. Med musik signerad John Williams inges en orubblig känsla av storfilm. Det må vara en lättvindig film, men ändå en väldigt tung sådan.
Smart och underhållande film. Håller med om betyget, absolut!
Kul med medhåll.
Jag håller inte riktigt med men det var en väl skriven recension
Jag som trodde alla tuggummifärger skulle vara oemotståndliga för dig.
Kul med beröm! Tack!
Jag klarar mig väldigt långt på filmens stämning och lider egentligen inte av att relationen mellan DiCaprio och Hanks förblir ganska outforskad, det kompenseras med råge av DiCaprio-Walken för min del. Även här en stor favorit.
@Pladd:
Där har du rätt, jag gillar färgerna, absolut. Men jag gillar dom på samma sätt som jag gillar Life aquatic-estetiken, det blir liksom bara yta, det finns inget under när man krafsar. Och det kan ju vara okej, ibland, men ibland förväntar man sig mer av en film. Catch me if you can var en sådan film för mig, precis som Life aquatic.
@Sofia: Jag lider inte heller så mycket av det, men för att motivera varför det inte är en femma är det mest pga den anledningen.
Läste någonstans att Spielberg såg Catch Me som en ”kreativ semester” efter att ha gjort de.dystra A.I. och Minority Reporter. Intressant förhållningssätt.
@fiffi: Fast jämfört med Life Aquatic är ju Catch Me rena Strindberg sett till djup och innehåll.
En tunnare film än Life får man leta efter.
@Pladd:
Så sant. En vacker yta kan bara kompensera ett bristande innehåll om det FINNS ett innehåll.
Mycket bra film och bra recenserat! =)
Stort tack!
Bra skrivet jag gillar den här filmen, stämning, färger och historien men har bara sett den en gång.
Tack! Den har många egenskaper.
En ganska fascinerande film, kanske för att det är verkliga händelser den inspirerats av. Tyckte den var snygg, gillar 60-talskänslan, men det är nåt med Spielberg som gör att det blir mysigt men samtidigt att nåt saknas. Tyckte slutet blev för långdraget. I grunden en ganska sorglig historia som jag gav godkänt.
Sorgsenheten finns där i allra högsta grad, även om den inte riktigt får ordentligt utlopp. Kanske på grund av Spielbergs oförmåga att få till den allra sista biten. Jag tycker alltid det är något som saknas i hans filmer, även om jag oftast gillar dem.
Jag gillar den här skarpt! Håller med i dina analyser.
Läste någonstans att Speilberg lär ha valt att göra denna mer ”lättviktiga” film, med starka och glada färger, som lite avslappning efter att på relativt kort tid skapat ”…meninge Ryan, A.I och Minority Report” som alla ju var lite tyngre…
Jag tycker den här andas en sorts tramsig men ändå underhållande skröna som man kan ta med en klackspark!
Extremt underhållande film som jag säkert redan sett över fem gånger. Men den når ändå inte upp till högsta betyg på grund av att jag stör mig lite på DiCaprio och att det inte finns så mycket mer i filmen än underhållning för stunden.
Steffo:
Oj, en kommentar jag inte svarat på. Dåligt. For what it’s worth; det verkar som en rimlig teori och ett lyckat resultat att göra något lite mer lättsamt efter alla de tunga rullarna du radar upp. Lägg till Amistad där också. Tungt så det förslår.
Daniel:
Jag har också sett den många gånger under årens lopp. Fungerar varje gång. Ingen fullpoängare, men det gör inte så mycket. Håller dock itne med om DiCaprio, jag tycker han är felfri. Men sådant är ju subjektivt, så klart.
Ja, jo det är inget större fel skådespelarmässigt med DiCaprio, Det är mer att jag börjar störa mig på hans stil men jag ser fortfarande fram emot att se honom i Django.
Det gör jag också. Ska bli intressant att se om Tarantino får ut något nytt av honom.