Som vanligt har jag sett alldeles för få filmer från det gångna året för att kunna göra en rättvis topplista över de bästa. Tidigare år har jag därför gjort en lista med bästa filmer från året innan föregående året, alltså skulle det gälla år 2010 i detta fallet. Det var tanken även denna gången, men när jag satt där och funderade så kände jag mig klar med Inception, Shutter Island och liknande. Fantastiska filmer från ett väldigt bra år, men det kändes lite bakåtsträvande. Därför tänkte jag ett steg längre, jag listar höjdpunkterna från mitt filmår 2011. De bästa filmerna jag har sett för första gången under föregående år, oavsett utgivningsår. Here it goes:
10. The Pianist (2002)
En stark film som det är, den bästa andra världskrigsskildringen till och med, men framförallt Roman Polanskis uppgörelse med sitt förflutna. Det hade lika gärna kunnat vara han själv som spelar huvudrollen, så starkt märks det att han känner och identifierar sig med den här berättelsen. Nu har Adrien Brody fått den äran och gör det med en rejäl bravur. En stark film om ett starkt ämne som lyckas beröra mig mer än den i övrigt fina Schindler’s List, bara för att ta ett exempel.
9. Somewhere (2010)
En annan film som inte direkt blivit enhälligt älskad av alla. Sofia Coppola tittar i backspegeln och gör en film om en frånvarande skådespelarpappa som kämpar med livet som stjärna, som inte alls är så glamoröst som man först kan tro. Coppola målar upp bilder och använder ett fantastiskt soundtrack för att skapa en så stark stämning att när jag ser fodralet så hör jag direkt basgången från Phoenix Love like a Sunset part 1 som är med i filmen. En film helt i min smak.
8. The Bridges of Madison County (1995)
En film om de små ögonblicken, de få dagarna då två människor möts en sommar, som påverkar ett helt liv. Förväntningarna var höga när jag såg den här i somras och på inget sätt blev jag besviken. Kemin mellan Clint Eastwood och Meryl Streep är ohygglig stark, i synnerhet Eastwood gör sin bästa skådespelarinsats i hela sin karriär. Slutet är ett av de mest hjärtskärande jag har sett. Man-tears är ofrånkomliga.
7. The Tree of Life (2011)
En film som egentligen ingen annan. Pretentionsnivån är total och förståndsnivån för innehållet begränsad. Men den mentala tankefärd den här filmen skickade iväg mig på, med stora existensiella frågor blandat med ett synnerligen gripande vardagsdrama, det är en upplevelse jag nästan rankar som helt unik i mitt filmliv. Som upplevelse påminner det mig mycket om 2001: A Space Odyssey fast lite mer ur ett vardagligt perspektiv. En stor film som jag kommer att återvända till.
6. JFK (1991)
Oliver Stones främsta gåva till filmvärlden. Kevin Costner är helt outstanding i denna, tidernas främsta detektivfilm. Lika mycket en historielektion som det är en spännande thriller. Ett typexempel på hur drama- och konspirationsfilmer ska göras. Rättegångsscenen med den kända, verkliga hemvideoupptagningen på Kennedys mord ger hela filmen en stark, genuin känsla. .
5. All the President’s Men (1976)
Om det är någon film som slår JFK på fingrarna i exemplariskt utförande så är det denna. Även om de inte riktigt kan räknas som samma sorts film så är All the President’s Men den bästa journalistfilmen som har gjorts. Ingen annan film lyckas framhäva skrivmaskinen och den vanliga blyertspennans ohyggliga makt som vapen på samma sätt. Scenerna inne på redaktionen, där skrivmaskinsljuden lika gärna hade kunnat vara från automatvapen, är magnifika.
4. Dances with Wolves (1990)
En nästan ofattbart stark film där Kevin Costner blir ett med naturen. Den förlängda versionen som jag såg var så bra att jag blev överrumplad när eftertexterna kom över mig. Jag ville ju ha ännu mer. Costner målar upp en värld som är så lätt att fångas av och totalt insvepas i. Jag har sagt att jag förlåter allt Costner har gjort och kommer göra i sin övriga karriär, för har man gjort en så här bra film kan man med all rätta göra vad som helst sen. Det spelar ingen roll. Det kan inte bli bättre än så här i vilket fall.
3. Night on Earth (1991)
Att Jim Jarmusch, min lilla indiefavorit, skulle lyckas göra en film som berörde mig så starkt trodde inte ens jag. Men denna fina lilla historia om taxifärder i olika huvudstäder i världen, med slutpunkt hos en nästan osannolikt deprimerad och sorgsen taxichaufför i en Volvo i Helsingfors, lyckades. Tom Waits musik och just den sista Helsingsforsdelen är så stark att jag faktiskt inte har vågat se om den. Också ett garanterat fall av man-tears.
2. Ordinary People (1980)
Den här skrev jag om nyligen, men få filmer har berört mig på ett så nära plan. Familjen som filmen kretsar kring känns så äkta och problemen de bearbetar som så naturliga att det nästan känns som en två timmar lång hemvideo blandat med återuppspelningar av dagboksanteckningar. En stor överraskning och en film jag faktiskt tvekar kring om jag ens vill återuppleva.
1. Senna (2010)
En film jag har försökt skriva ett längre inlägg om flera gånger, men inte lyckats. Det var nämligen längesen jag blev så berörd och engagerad av en film som jag blev av Senna. Som stor formel 1-entusiast och med stor koll på Sennas karriär var det här en makalöst stark upplevelse. Musiken och upplägget gör att det här känns betydligt mer som en spelfilm än en dokumentär. Att den då innehåller moment och vändningar som en vanlig spelfilm aldrig hade kommit undan med utan att kallas för orealistisk, det är nästan för bra för att vara sant. Trots det är det ju så att allt är sant. Relationen mellan Prost och Senna är måhända någorlunda vinklad, men allt som visas och spelas upp är upptagningar från verkligheten. Enastående filmkonst!
***
Det var min topp 10 från filmåret 2011. Vilka filmer har du sett under året som du kommer ta med dig lång tid framöver? Dela med dig i kommentarsfältet!
Kul och personlig lista som väl egentligen säger lite mer än att lista filmer från just året 2011 (de tenderar till att kunna bli ganska lika). Jag hade inte riktigt fattat att du såg JFK för första gången, trodde att din Stone-fandom var äldre än så. Också intressant att det krävs ett särskilt ord för just manliga tårar. På vilket sätt skiljer de sig från chick-tears?
Jag har fortfarande inte delat med mig av dem på bloggen, men för min del måste nog de ”nysedda” höjdpunkterna 2011 utgöras av flera av Kurosawa-filmerna jag tryckte mig igenom.
En lista med flera toppfilmer, du har verkligen sett en hel del godbitar. Tänkte gå igenom listan med lite kommentarer.
10. The Pianist. Minns att jag såg den på bio utomlands första gången jag såg den. Gillade den väldigt mycket och har endast sett den en gång efter det och det var väldigt länge sen så den har jag varit nära att se om.
9. Somewhere. Blev inte lika hänförd av filmen som du blev, men den hade sina ögonblick och lite magi på sina håll. Musiken du nämner minns jag också och det är en film jag kan tänka mig att se om en dag.
8. The Bridges of Madison County. Var väldigt nära på att se den för bara några dagar sen. Har alltså själv inte sett denna film tidigare, men är allt mer sugen så snart blir det av. Kul att den kom med på din lista.
7. The Tree of Life. En annorlunda filmupplevelse, inte alltid positiv sådan. Cinematografin är utsökt. Men vad gjorde de med Sean Penn ? Väldigt blandad upplevelse utan tvekan. Bäst var nog Jessica Chastain som för övrigt hade ett riktigt genombrottsår.
6. JFK. Ännu en film jag måste se om. En absolut toppfilm och det är väldigt kul att du också tyckte så. Minns den som ett enda långt smörgåsbord med bra prestationer och hög spänning filmen igenom.
5. All the President’s Men. Typiskt härlig 70-tals konspirationsfilm som håller hög klass rakt igenom. Regissören Pakula visste hur man skapade den rätta stämningen i sina filmer. Blir sugen på att se om.
4. Dances with Wolves. Är säker på att jag hade sett den tidigare, men när jag såg om den i år kändes det som en ny film. Riktigt bra är den och den hade också varit väldigt högt upp på min lista om jag räknat den som ”förstagångstitt”.
3. Night on Earth. Denna har jag inte sett. Har sett tre filmer av Jarmusch varav jag endast gillat en. Men denna bör nog ses, även om du redan gillade Jarmusch och då kanske har lite enklare för att uppskatta hans filmer
2. Ordinary People. Kul att denna film hamnade så högt upp och lämnade ett stort avtryck på dig. Lite intressant att det är en film som inte är så känd som den borde vara…
1. Senna. Jättekul att hitta denna överst på din lista. Jag blev också väldigt berörd av den och hade också bra koll på Ayrton Senna redan på förhand. Men jag måste säga att det är sällan jag blir så emotionell som jag blev mot slutet, trots att jag visste vad som väntade. Nästan jobbigt faktiskt, men det visar också på hur bra man lyckats med den.
Utmärkt lista med bra blandning av gammalt och nytt !
Sofia:
Haha, jag är glad över att du ser mig som Stones man bland bloggarna. Hade ett litet minimaraton i våras där JFK ingick, men utöver den hade jag sett de flesta innan. Så ja, jag kanske har en Stone-crush trots allt.
Kurosawa har jag inte tagit mig än, men om det var en positivt upplevelse för dig lovar det gott inför framtiden. Ska bli kul att läsa om det.
Angående man-tears så är den enda skillnaden mot chick-tears att de faller efter ett visst motstånd. De måste vinna ett krig först innan de kan lämna tårpoolen. Därför tycker jag gott man kan säga att kvinnor kan gråta man-tears också. Det handlar mest om vilken inställning man har till att gråta. Så det så.
Movies – Noir:
Stort tack till en utförlig och genomtänkt kommentar. Väldigt rolig att läsa och många kommentarer att fastna vid.
Gällande Jarmusch så tycker jag gott att du kan se fler. Jag har sett samtliga hans långfilmer (inklusive Neil Young-dokumentären) och tycker förutom Night on Earth att både Broken Flowers och Mystery Train är väldigt fina. Vilka är det du har sett?
Mest imponerad är jag annars över att jag lyckades pricka in sex filmer som du inte har skrivit om.
Jag trodde Senna kom ut 2011? Jag är hursomehslt jättefrustrerad över att den inte har kommit upp på nån bio där jag bor. Jag hade trott/hoppats det med tanke på all uppmärksamhet. Kollade in vad den kostade att köpa på DVD och det var i saftigaste laget. Jag får väl ge mig av till den uthyrning som finns i stan och se om de har den. Det är nog den av 2011 års filmer som jag är surast över att jag inte sett.
Den och så ap-dokumentären Project Nim, som jag också väldigt gärna skulle ha sett.
Det där med utgivningsår är svårt. Senna har haft premiärer lite här och där under 2011, men den visades på Suzuka i Japan i samband med GP:et där hösten 2010. Samma höst släpptes den även i Brasilien, så därav 2010. Men det spelar egentligen ingen roll.
Jag tycker verkligen du ska planera in en trip till den lokala uthyrningsfirman. Det är en verkligen en film jag rekommenderar (naturligtvis).
Läste lite om Project Nim, den verkar lovande. Tack för tipset!
Du har många finfina filmer på listan och jag blev alldeles extra glad över att se en film som Senna på första platsen. Det är en film som verkligen förtjänar all uppmärksamhet den kan få – och får.
Ja, inte bara att du prickade in sex stycken jag inte skrivit om, två som jag inte ens sett
De jag sett av Jarmusch är just Broken Flowers (som jag gillade), och sen Down by Law och Ghost Dog – Way of the Samurai. Sistnämnda såg jag först och minns inget av den faktiskt, men har för mig att den var lite konstig. DbL minns jag inte heller mycket av, men inte heller den föll mig i smaken. Men BF var bra så jag kan tänka mig ge Jarmusch fler chanser. Låter som Night on Earth är den jag borde ta mig en titt på.
Gällande Senna så går man ju efter när den hade världspremiär (IMDb gör det iaf) och då är det 2010 som gäller, precis som du noterade.
Du gör som jag Pladd. De bästa filmer jag sett för första gången den gångna året. Min lista är under produktion, till helgen kanske den blir klar.Om man inte ser jättemycket film på bio tycker jag detta är bästa sättet. känns på något vis lite mer rättvist. Om jag skulle ge mig på att ta filmerna från 2011 skulle jag inte ens få ihop en lista med tio bra filmer. Anledningen till detta dels att jag ser för lite på bio och alla filmer kommer inte upp i den lilla stad jag bor i. En annan anledning är att jag föredrar att se lite långsamma filmer hemma och då dröjer det innen de hamnat i dvdspelaren. På bio vill jag ha fart och fläkt.
Dina val var intressanta vi har verkligen inte sett samma filmer. Senna är nog en film jag måste lägga vantarna på. Tree of life har inte blivit av ännu likt Somewhere. Jarmusch är jag inte överdrivet intresserad av. De övriga filmerna har jag sett och kan bara hålla med om att de är bra, ja kanske inte Pianot men jag har svårt för förintelsegenren.
Kul lista
Innan jag började läsa så sa jag tyst för mig själv, undrans vilken plats den där ”Senna” får på denna listan. Så som du älskade den var den ju väldigt given på Top Tio-listan. Bra inlägg och du knuffade mig precis över kanten för att se ”All President’s Men” känner jag, snart så.
Fiffi:
Det har du helt rätt i. Det är väldigt kul att så många icke-motorsportsintresserade som har hittat och uppskattat den lilla pärla.
Movies – Noir:
Ghost Dog är sannerligen en annorlunda film. Jag gillar den dock och i synnerhet Whitaker är väldigt bra i huvudrollen. Har skrivit om den här. DbL tyckte jag också om men den blev lite väl långsam, även för min smak. NoE tror jag och hoppas är en film i din smak.
filmitch:
Jag gillar också att se filmer hemma, gärna ensam och lagom avslappnad. Därför dröjer det gärna för lite nyare filmer att leta sig hela vägen till dvd-spelaren. De måste ju tränga sig förbi alla äldre som står i högar och väntar. Dock gillar jag inte bara fart och fläkt på bio, det kan vara riktigt fint med ett långsamt drama där med. Tree of Life var till exempel en väldigt fin upplevelse, mycket på grund av den höga koncentrationsnivån som fanns i salongen.
filmbobby:
Kan nämna att förutom dessa tio filmer var det ytterligare två som fick högsta betyg av mig under året; It’s a Wonderful Life och Before Sunset. Så det har verkligen varit ett bra filmår för mig. Hoppas detta året blir minst lika bra.
Du har inget att vänta på, dra igång Presidentens män. Nu!
Intressant sammanställning och kommentarer. Mitt filmår 2011? 99% skräp och sånt jag helst vill glömma. De filmer jag tar med mig är få.
Då får vi hoppas på ett bättre 2012! Med 99 procent skräp under ett år, då hade jag nog slutat titta på film. Måste varit ett rejält lidande. Jag lider bara jag ser två dåliga filmer för nära inpå varandra.
Intressant lista Pladd!
Gillar att du som jag (och alla övriga också antar jag) tycker om att botanisera i filmåren bakåt. Det finns så oerhört mycket att upptäcka! Och upptäcka på nytt!
Själv såg jag en hoper filmer under 2011, många nya och många från förr. Och fortfarande känns det som att-se-högen i hyllan bara växer!
Har funderat på att sätta samman någon slags lista…får väl se om någon sådan hittar upp under januari…
Det stora projektet annars under slutet av 2011 för min del var att ta mig igenom samtliga Harry Potter-filmer! Rapport på det kommer naturligtvis!
…och jag som inte sett en enda Harry Potter
Tveksamt om det blir ändring på det. Känns som jag hellre fokuserar vidare på andra filmer som bör falla mig mer i smaken. Känns ganska skönt att kunna motstå allt snack och ”press” och välja bort vissa filmer. Sen kan man givetvis inte vara med och säga något om dem, men i detta fall är jag övertygad om att jag inte skulle tycka att de var i min smak eller vara särskilt bra om jag såg dem.
Steffo:
Jag har ju, som listan visar, fortfarande väldigt många guldkorn längre bak i tiden att uppleva. Därför känns det på något vis som att jag hellre letar där än bland nyheterna, som ständigt förändras och så småningom hamnar i att-se-listan ändå. Och att den växer, det är du inte ensam om att känna. Tiden är inte på oss filmnördars sida.
Ser fram emot att läsa din Potter-genomgång. Det brukar alltid skilja sig en del i åsikter när det gäller den filmserien.
Movies – Noir:
Det är alltid bättre att se sånt som man tror kommer falla en i smaken, där har du en viktig poäng. Jag skulle aldrig ge mig på en filmserie som jag inte var sugen på, speciellt inte så omfattande som Potter. Dock måste jag ju säga att det är en gedigen serie och att några av filmerna är riktigt bra.
Pingback: De bästa filmerna 2011 | FILMITCH
Senna är en grym dokumentär! Jag är inte alls ett formel 1 fan, men när man fick se hur hela Brasilen sörjde över Senna var mäktigt och väldigt berörande.
Jag kan rekommendera dokumentären Buck http://www.youtube.com/watch?v=DCMm5uoZtXw, en av dom bästa filmerna jag har sett under 2011
Ditt filmår var verkligen brokigt. Både Ordinary people och Senna är filmer som jag vill se.
Sen är jag känd i vissa kretsar för att jag INTE gilla Dansar med vargar speciellt mycket. Jag gav den en etta på min blog… Konstigt hur det kan bli.
Markus: Fan, fan, fan. Jag hade biljett till ”Buck” på filmfestivalen, men bytte film för att synka med några kompisar. Jag ångrar mig som attans nu när jag sett trailern du länkade till. Aj aj.
Markus: Buck var en ny bekantskap. Verkar intressant. Tack för tipset!
Henke: Ja, jag kommer ihåg min förvåning när jag läste din recension. Jag trodde faktiskt inte det gick att hata den underbara lilla (fast långa) filmen, men du får vara undantaget som bekräftar regeln.
Ingen orsak! =)
Berätta gärna vad du tyckte om Buck om du ser den
Trevlig och lite annorlunda (med tanke på utgivningsdatumen) lista, Pladd
”Senna” är verkligen en fantastisk dokumentärfilm som berör på ett mänskligt plan att om man är sportintresserad eller inte spelar egentligen ingen roll. Hade hört talas om den under 2011 via både IMDb och Spill.com, men det var när en som jag studerar med som är från just Brasilien som rekommenderade den som jag tog mig tid till slut att se den. Och med tanke på hur berörd jag blev av den (är vare sig Brasilien eller formel 1-intresserad) kan jag knappt tänka mig hur påverkad mina brasilianska vän blev.
På tal om ingenting eller allting beroende hur man ser det: Bob Dylan har äntligen äntrar Spotify och jag har börjat utöka min personliga Dylan-katalog. Via ”1001 album” har jag hittat två nya favoritalbum (egentligen de enda Dylan-album jag uppskattar rakt igenom i nuläget) och det är ”Blood on the tracks” och ”Time out of mind”. Kom ihåg att vi pratade lite om dina favoritalbum tidigare, men kommer bara ihåg 60-tals albumen du tipsade om. Hade du några favoriter från hans mer senare period?
Kul att Senna blev en så stark upplevelse. Jag blev verkligen berörd på ett sätt jag inte trodde, trots höga förväntningar på filmen.
Mycket fina album du nämner. Speciellt Blood on the Tracks håller jag varmt om hjärtat. Öppningen med Tangled up in Blue sätter tonen direkt. Sen den vackra Simple Twist of Fate.. Det bara fortsätter och blir bättre och bättre. En av de genomgående bästa plattorna, utan tvekan.
Jag har haft som tanke att lyssna igenom samtliga Dylanalbum ett bra tag, men det har inte blivit av. Min koll på de ”senare” (vi talar ju ändå om en period på 40 år) albumen är nämligen sådär, även om jag har mina favoriter. Oh Mercy är det bästa på den här halvan av hans karriär. Även Modern Times tycker jag är riktigt fin, speciellt låten When the Deal Goes Down.