Being There var från den stund han läst klart boken av Jerzy Kosinski det enda Peter Sellers ville göra som film. En historia om en man som helt saknar karaktär och svarar på all kontakt med omvärlden genom att bara vara vänlig och repetera sånt han hört andra säga, inte genom att göra sig till med något som inte är han själv. Inte långt ifrån Sellers egen personlighet, som om man ska tro olika källor bestod så mycket av hans påhittade karaktärer att han själv inte ens hade speciellt bra koll på vem Peter Sellers egentligen var. Att få göra filmen var dock svårt på grund av hans begränsade framgångar i USA, men till slut fick han igång projektet. Dessutom med Hal Asbhy (som ju gjort den fenomenala Harold and Maude tidigare) som regissör.
Sellers spelar Mr Chance, en trädgårdsmästare som aldrig lämnat den trädgård med medföljande hus som han skött om i hela sitt liv. När den kvinnliga arbetsgivaren avlider blir han avhyst från tomten och tvingad ut i den riktiga världen. Med ett packe fina kostymer ger han sig ut på gatorna och hamnar av en ren slump hos en rik familj med goda kontakter till exempelvis USA:s president. Alla Mr Chance träffar påverkas och verkar komma till insikt i flera viktiga frågor, till och med självaste presidenten. Trots att allt Chance gör är att prata om sina växter och hur man bäst sköter en trädgård. De flesta tolkar det som att han pratar i metaforer och läser in det de själva vill i hans tvetydiga svar. Man kan säga att Chance blir som en spegel för sin omgivning, han reflekterar bara sånt som omgivningen redan vet men ändå inte kommit till insikt i.
Tempot är lågt och balansgången mellan humor och tragedi hanteras på ett lysande sätt. Det är många som har fått för sig att det här ska vara en ren komedi, men så är verkligen inte fallet. Trots det ansåg någon att det var en bra idé att avsluta filmen med en bloopersekvens till eftertexterna där Sellers får hela filmteamet att brista ut i skratt. Sellers själv blev rasande när han upptäckte det och krävde att sekvensen skulle tas bort. Enligt vad jag har läst så lyckades han, men på min dvd var den kvar. Det är en trist parentes i en film som verkligen manifesterar Peter Sellers enastående skådespelsförmåga. Det här blev hans näst sista film då han dog året efter endast 54 år gammal. Trots den unga åldern så känns han faktiskt äldre i rollen som Chance. På något sätt känns det som att han är medveten om att det här är sista chansen att verkligen visa världen, att göra något sannerligen meningsfullt. Det lyckas han med.
Slutet sätter en perfekt ton på upplevelsen och gör att man inte glömmer av Being There och Mr Chance i första taget. Alla borde ha någon som honom i sin omgivning, inte bara för det trevliga sällskapets skull utan även för den egna tankeverksamhetens bästa. Man kan jämföra honom med en stressboll. Prata med honom i hur upprört tillstånd som helst, med tillräckligt lång tid så lugnar han ner dig. Allt genom att bara prata om sina växter och återupprepa självklarheter.
Det här är en film jag gillar mycket. Peter Sellers visar verkligen att han kan spela allvarligare roller med bravur och det är en både varm, rolig och gripande film.
Vad jag vet lyckades han inte få dem att ta bort bloopers-delen under eftertexterna. Detta gör definitivt att filmen tappar lite av sin ”aura” som man byggt upp. Många påstod att just denna bloopers-del gjorde att Sellers gick miste om Oscarn.
Mina tankar kring Being There som fått +4/5 av mig.
Har sett delar av filmen som legat på min att se lista i åratal men det lilla jag sett har varit fascinerande.Vet egentligen inte varför den undgått mig.
Movies – Noir:
Jag kollade upp Oscarskonkurrensen det året: Jack Lemmon, Al Pacino, Roy Scheider och vinnaren Dustin Hoffman (Kramer vs Kramer). Blooperssekvensen hade nog inte gjort någon skillnad, men du har rätt i att man tappar Mr Chances aura. Speciellt efter den allra sista scenen i filmen.
filmitch:
Hela filmen är väldigt fascinerande, så det är bara att peta upp den några steg på listan. Fast å andra sidan, jag kan tänka mig att det är rätt hård konkurrens på den listan.
Så här står det på IMDb gällande Oscar och blooper-sekvensen:
”Peter Sellers was nominated for the Oscar for Best Actor. Some said the reason Sellers lost was because of the outtakes at the very end of the movie as the credits are rolling. Sellers himself later said the outtakes ”broke the spell” of the movie.”
Det var ett starkt fält och Dustin Hoffman var väldigt bra, men vem vet. Dock tror jag inte Sellers var lika populär som t.ex. Hoffman, speciellt i Hollywood, och det påverkar ju också så klart. Titta bara på när Mickey Rourke inte vann…
Jag har inte sett Kramer vs Kramer men du har en poäng i att Hoffman var populär. Det verkar ju tyvärr vara en alltför viktig egenskap i Oscarssammanhang. Eller snarare att inte vara impopulär.
Mickey Rourke fick med min glädje vara utan. Däremot tyckte jag inte heller Sean Penn var speciellt imponerande i sin roll det året, även om jag förstår utnämningen till viss del. Det är ju en typisk Oscarsroll.
Så du har inte sett Kramer vs. Kramer ? Tycker du definitivt ska se den, känns som en film i din smak. Hoffman är väldigt bra, filmen är mycket bra och till och med ungen är bra (vilket inte hör till vanligheterna).
Nej, tyvärr. Den är fortfarande osedd, men jag har också noterat att den verkar vara i min smak. Står högt på att se-listan.
På tal om Hoffman: Jag fastnade framför Inside the Actors Studio med honom som gäst i helgen. En väldigt entusiastisk herre, minst sagt.
Själv fastnade jag när Al Pacino besökte nämnda program, intressant helt klart.
Det avsnittet har jag faktiskt sett ett antal gånger. Väldigt intressant!