Högkvalitativa relationsdramer om kvinnor finns det alldeles för få av. För att göra sådana filmer med hög kvalitet verkar det krävas en målmedveten regissör. James L. Brooks visar med sin debutfilm att han är en sådan. Att han inte utnyttjat denna talang så mycket sen dess och i synnerhet inte i den senaste floppen How Do You Know är en helt annan sak, men tillbaka till 80-talet.
Terms of Endearment är en berättelse om två liv; en mor och hennes dotter. Den utspelar sig under några årtionden och tar med oss på möten med alla möjliga sorters människor, så väl snälla som elaka, snygga som fula och framförallt de olika faser kvinnorna själva går igenom. Deras vänskap, deras stundtals icke-vänskap. Man kan lite ”floskligt” säga att det är en film om livet útan att ta i, för det är det.
När jag lyssnar på filmens kommentatorspår slår det mig att Brooks var oerhört principfast i sin ambition att göra en komedi. För mig känns det märkligt eftersom jag under filmens gång tänkte raka motsatsen, att det finns inte en möjlighet att kategorisera den som komedi. Däremot skapas en lättsam stämning på grund av denna inställning. Små kvicka repliker likaväl som galenskaper av den galna Jack Nicholson, som spelar astronaut och tillika granne till mamman, är inga ovanliga inslag och lättar upp stämningen ordentligt. Jag vet att många andra blivit väldigt berörda och mjuka, men jag kan inte säga att jag delade de känsloyttringarna. För mig fungerar Tears.. mer som en uppriktig påminnelse om att livet är tufft, men aldrig svårare än vad man gör det till.
Berättelsens ständiga tidshopp gjorde att jag hade lite svårt att ta in de olika händelserna, ofta väldigt extrema. Det skapar väldiga förändringar för karaktärerna och bra grund för utveckling, vilket jag gillar. Däremot är det lite svårt att komma in i det. En vars livshistoria jag gärna sett mer av är en mesig älskare, spelad av John Lithgow, till dottern. Det kan för övrigt vara första gången jag ser honom som något annat än bad guy. Även Jeff Daniels som frånvarande make och familjefar står för en stark prestation.
Terms of Endearment är en angelägen film med ett starkt budskap. Även om den tar ett tag att komma in i rör den sig hela tiden framåt och blir på det viset aldrig långsam. En stark film värd att se. Bara en sån sak som en packad Nicholson i en Corvette på en öde strand, hur kan man vilja gå miste om det?
Jag måste fråga: är inledningen ironiskt menad?
Det är den verkligen inte, däremot kan jag sträcka mig så långt som att den är klumpigt formulerad. Min avsikt var att lyfta fram att det görs alldeles för få _bra_ filmer om bara kvinnor, som inte enbart är produkter av de män som omger dem. I ett tidigare utkast fanns även referenser till Almodovar och Allen, men det försvann när jag inte tyckte jag kom någonstans med det.
Bra poängterat!
Jag misstänkte nästan det, men var ju tvungen att petfråga
För filmer om bara kvinnor finns det ju ganska många av, frågan är väl bara hur bra de är…
Precis, och det var lite min poäng. Jag fick väl en snedträff den här gången.
Jag hängde med direkt på första formuleringen då jag tänkte: Stämmer bra för romcoms formligen spyr Hollywood ur sig och det är en genre som jag absolut inte längre klarar av.
Filmen har jag inte sett men den hör till de där man kanske borde ha sett.
Jag kände mig tvungen att förtydliga lite, men din tolkning var precis vad jag var ute efter.
Den är verkligen sevärd och jag rekommenderar den!