American Film Company (AFC) är en organisation med ambitionen att skapa historiskt korrekta skildringar av specifika händelser i amerikansk historia. The Conspirator fokuserar på rättegången mot den kvinna som anklagades för medverkan till mordet på president Abraham Lincoln 1865. Regissör är Robert Redford och tillsammans med AFC:s inblandning finns det fog för att hoppas på en bra film.
Filmen jobbar med budskapet att alla är oskyldiga tills motsatsen är bevisad, ett rätt självklart faktum, men som i tider av extrema förhållanden kan vara svårt att ta till sig. Dåtidens amerikanska befolkning tog illa vid sig och rättsväsendet påverkades till den grad att de inblandade helst såg att proceduren blev kortvarig. Rättegångsscenerna blir därför mer symboliskt laddade på grund av nutidens syn på dåtiden, vilket gör att autenticitetskänslan är svag. Ambitionen må ha varit att göra korrekta filmer och händelseförloppet må stämma överens med verkligheten, men det är långt ifrån samma sak som att den känns verklig.
Att en sådan förhållandevis skicklig regissör som Robert Redford är anlitad ställer lite högre krav och han borde också kunna få ut mer av materialet. Tom Wilkinson är en fantastisk skådespelare, men iförd hög cylinderhatt och stora polisonger känns det mest som en karikatyr på honom själv. Mer inlevelse levereras av McAvoy i huvudrollen, som dessutom har lagt till sig en rejäl amerikansk dialekt sedan jag såg och hörde honom senast. Robin Wright (hur var det nu, Penn eller inte Penn?) som den anklagade kvinnan gör inte så mycket mer än att se väldigt oskyldig ut, men det är ju en egenskap det med. Hur som helst finns det inte mycket i varken regisserandet eller skådespelandet som känns naturligt.
Rättegångsscenerna är välgjorda men faller på spänningsmomentet då hela filmen är tämligen förutsägbar. En eloge skall ges till att Redford inte är flaggviftande och patriotisk, snarare motsatsen då den visar hur ett helt land bortsåg från den amerikanska konstitutionen, och ambitionen att göra en korrekt film är beundransvärd. Däremot går det inte att komma ifrån faktumet att den är sömnig och tråkig. Då spelar det ingen större roll hur korrekt den än må vara.
Har aldrig hört talas om organisationen, men deras syfte låter ju helt klart intressant. Men det var ju synd att de inte kunde leverera en bättre film, autenticitet är inte allt som du säger. Och jag hade nästan blivit mer förvånad om den hade varit flaggviftande, Redford tenderar väl till att vara ganska liberal i sina filmer? Snarare låter det som man velat göra en kommentar till alla dessa moderna terroristrättegångar där man bara så snabbt som möjligt vill hitta en syndabock och straffa vederbörande.
Var inne på deras hemsida lite snabbt (http://www.theamericanfilmcompany.com) och det verkar som att de gör Fact Checks på filmer. My Week with Marilyn har fått bottenbetyg i det avseendet i alla fall.
Vi delar uppfattning kring Redford och jag hade också blivit förvånad om han hade gjort motsatsen. Han visar ju i Lions for Lambs att han inte är rädd för att kommentera sin samtid. Men samtida kommentarer klär sig inte lika bra i 1800-talskostym.
Synd för trion Reford, Wilkinson o McAvoy väcker mitt intresse lägg sedan till rättegångsdrama och det blir på topp. Men löspolisonger kan döda de bästa filmer
Ska nog se den men den hamnar lite längre ned i att se listan.
Lägg till en hög hatt på löspolisongerna – dömt att misslyckas.
Jag föll ju precis för det du nämner, i synnerhet rättegångsdrama och Redford. Men man kan inte lyckas alla gånger. Lite sevärd är den ändå. Kanske.