Tinker Tailor Soldier Spy – en film som blivit tokhyllad av många, sågad av andra. Att se sådana är alltid spännande då det kan sluta lite hur som helst. En spionfilm utan biljakter och skottavlossningar (åtminstone inte så många) är ju inte varje dag man stöter på heller, ty James Bond och Jason Bourne brukar dra till sig mycket uppmärksamhet och trubbel. En riktig spion ska ju vara anonym. Det är något spionerna i Tinker.. tagit fasta på.
Handlingen går ut på att det finns misstankar om en spion, en så kallad mullvad, inom brittiska säkerhetstjänsten. På grund av en händelse några år tidigare fick många agenter avgå, men för att få in en någorlunda utomstående utredare tas George Smiley (Gary Oldman) till nåder, och får uppdraget att ta reda på vem mullvaden är. Han tvingas därefter spionera på sina före detta kollegor såväl som vänner, samt nysta i deras förflutna.
Vad Smiley finner är ofta svårtolkade uppgifter, som inte alltid är sanna. Vad som gäller är svårt att avgöra inte bara för honom, utan även för oss tittare. Tomas Alfredson (med stor hjälp av manuset) har nämligen hövligheten att inte utgå från att det är popcorn som tittar på filmen. Han tar för givet att publiken har hjärnor och att de är beredda att använda dem. Därför berättar han inte mer än nödvändigt, även om han lägger ihop pusselbitarna på ett relativt tydligt sätt i slutet. Effekten är i alla fall uppskattad.
I vissa scener, speciellt när Smiley letat upp någon som berättar om något som hänt tidigare, är intensiteten på topp. Pusselbitarna som redan är utlagda rör sig i riktning mot något som börjar likna ett motiv. När nya bitar presenteras finner jag ibland en plats, ibland inte. Mellan dessa scener är dock tempot långsamt och berättardrivet minimalt. Det gör att koncentrationen hos mig sjunker och det tar ett tag för den att leta sig upp till samma nivå igen. Resultatet blir att det blir lite långt mellan höjdpunkterna. Om det beror på mig eller filmen vet jag inte, men samtidigt tycker jag det är filmens uppgift att se till så att min koncentrationsförmåga stimuleras.
Med sina dova färger är den snygg, vissa scener (i synnerhet mot slutet) är fantastiska, och skådespelet är adekvat. Ingen utmärker sig, men så är ju karaktärerna spioner också. Trots att jag mot slutet lutar mig framåt som effekt av den tilltagande spänningen och njuter av att få upplösningen presenterad för mig, känner jag att vägen dit inte har varit så givande som slutet gärna får mig att tro. Därför blir slutomdömet godkänt, med ett antal höjdpunkter som var för sig må vara värt mer.
Jag håller nog med om allt du skriver. Spännande, snyggt men jag blir aldrig känslomässigt engagerad. Såg filmen på Filmfestivalen och det brukar ofta höja filmers betyg men det blev bara en trea den här gången:
http://jojjenito.wordpress.com/2011/11/23/tinker-tailor-soldier-spy/
Man vill ju gärna tycka om den lite mer. Jag gillar ju konceptet.
Ska hoppa över och läsa med detsamma.
Där ser man en av få gånger jag gav högre betyg det blev nämligen en av de sällsynta 10/10. Förstår dock din kritik av filmen jag var nog i perfekt stämning när jag såg den för visst är den slingrig i berättelsen.
http://filmitch.wordpress.com/2012/02/04/tinker-tailer-soldier-spy-2011-storbr/
Ja, just det. Jag minns faktiskt att du gav den högsta betyg och vet att jag tänkte på det strax innan filmen drog igång. Vi tycker egentligen samma sak, men stämningen kan göra underverk ibland.
Jag tyckte kort och gott att den var urtråkig. Snyggt fotat och bra skådisar men seg som sirap. Slutet med musiken och där Gary Oldman sätter sig i Controls stol var som hämtat från en komedi och bröt av filmens ton med ett svärdhugg.
Seg kan jag hålla med om, men faktiskt inte så tråkig. Därför tyckte jag inte heller att slutscenen bröt av så mycket. Den signalerade mest att filmen var på väg att ta slut, och känslan måste jag ändå säga var välkommen.
Att filmen var på väg att ta slut var verkligen en välkommen känsla
Kul att Alfredsson fick göra filmen. Tror att han kommer bli att räkna med i framtiden i internationell film, särskilt med Hoytema som fotograf.
Ja, regin och fotot är definitivt av hög klass. Ska bli intressant att se vad det blir av hans (och Hoytemas) karriär på den stora scenen.