Samma dag som Hitler och Mussolini möts i Rom samlas stadens invånare för en storslagen parad. Ögonblicket beskrivs som något att beskriva för sina barnbarn, något nästan ogreppbart storslaget. Filmen inleds till och med genom att visa arkivbilder på de två tyrannerna, för att ytterligare påvisa hur pass stor händelse det var.
Alla är dock inte ute på stan och firar. Hemmafrun Antonietta tvingas avstå eftersom hon måste förse sin make och sex barn med mat och rena kläder, allt för att de ska orka med den långa dagen. Därför lämnas hon kvar ensam i lägenheten. När hennes papegoja rymmer upptäcker hon att hon inte är helt ensam. På andra sidan gården befinner sig den före detta radiostjärnan Gabriele, som under uppmärksammade former blivit av med sitt arbete. Han är till skillnad från Antoniettas make antifascist och föregås av illasinnade rykten. Det är dock inget Antonietta funderar på speciellt ingående.
Eftersom papegojan satt sig precis utanför Gabrieles lägenhet går Antonietta över och ringer på. De kommer väl överens, även om det finns en gnagande känsla av att de gör något förbjudet. Till skillnad från vanliga kärlekshistorier är det här ingen kärlekshistoria. Snarare blir deras möte ett uppvaknande och en insikt i hur tomt deras vanliga liv är. Båda är ensamma och upptäcker stor förtjusning i att faktiskt prata med någon som lyssnar.
Då handlingen centreras kring de två ägnas väl mycket tid åt bakgrundsinformation. Inledningen med Hitler och Mussolini är berättigad, men samtidigt lite överflödig. Bakgrundsinformationen finns redan hos tittaren och man blir dessutom påmind genom hela filmen eftersom ljudet från paraden hörs i bakgrunden. Samma sak gäller Antoniettas familj, introduktionen känns därför onödig. Det är inte intressant att veta att en av sönerna tjuvröker, det räcker med vetskapen om att det finns många barn i olika åldrar. Detta överflöd gör att det tar ett tag innan filmen verkligen kommer igång.
När den väl är igång är det bra skådespel från både Loren och Mastrolanni. Den sistnämnde upptäckte jag att jag sett fler gånger, både i Polanskis What? och i 8 ½. Han har medverkat i många andra filmer också så jag kommer definitivt få stifta bekantskap med honom fler gånger. Det ser jag fram emot eftersom han är duktig på att spela med subtila gester. Han verkar dessutom vara naturligt charmig, vilket fungerar bra mot Loren. Hon är i sin tur också bra i sin rätt naiva roll. Samspelet mellan de två är dock lite kyligt och även om det bränner till i takt med att hemligheter avslöjas, så känns det inte så intensivt.
Jämfört med min första Scola-film, Fula, skitiga och elaka, är det här en betydligt mer rumsren och sansad film. Nästan svårt att tro att det är samma man som har gjort dem. Tyvärr återfinns inte samma intensitet i den här filmen, även om paradljuden tillsammans med de öde höghusen skapar stämning. I slutändan har jag ändå lite svårt att engagera mig för paret och problematiken de ställs inför.
Betyg: 3/5
På bloggarna Movies – Noir och Svartare än noir finns det fler åsikter.
Tycker att det är en helt fantastisk film. Och vad skulle den tjäna på att vara intensiv som ”Fula &…”? Själv uppskattar jag mer lågmälda filmer med få karaktärer. Den här och ”In the Mood for Love” tillhör mina absoluta favoriter.
Det behöver inte finnas ett motsatsförhållande mellan lågmäld och intensiv. Eftersom det tar sådan tid för handlingen att komma igång, hade jag gärna sett en tightare och mer intensiv ram. Jag hade gärna sluppit karaktärsintroduceringen av övriga famlijen och arkivbilderna i början.
Jag gillar också filmer med få karaktärer, men det måste finnas lite mer driv för att det ska fungera fullt ut. Dock, jag gillar ju filmen. Men den har sina brister sett till vad jag önskar av en perfekt filmupplevelse.
Jag håller med dig Pladd, föredrar helt klart Fula, skitiga & elaka. Men det kan också ha att göra med att jag förväntade mig en mer liknande film än vad man fick här. Kan mycket väl bli bättre vid omtitt, men inte en film man är så jättesugen att se om. Fick också 3/5 av mig.
Jag var förberedd på att det var en annorlunda film, men det var ändå inte riktigt vad jag hade hoppats på. Tror inte heller den skulle vinna så mycket på omtitt, men det vet man aldrig säkert.