Att som skådespelare försöka sig på en musikkarriär är inte speciellt ovanligt. Inte heller är motsatsen. Några verk som går till musikhistorien blir det sällan, men faktum är att det faktiskt finns ett gäng som gör riktigt bra musik. Därför gav jag mig ut på jakt efter skådisar i band som gör bra musik. Enda kravet är att det måste vara ett riktigt band (eller ett seriöst soloprojekt). Inlägget avslutas med en spellista med nämnda band.
Zooey Deschanel i She & Him
Att Zooey Deschanel kan sjunga är svårt att missa om man sett åtminstone ett par filmer med henne. Hon gör det riktigt bra dock och tillsammans med M. Ward har duon stått för två smått fantastiska album (plus en meningslös julskiva) under namnet She & Him. Jag uppskattar hennes skådespelande, men om jag måste välja ser jag hellre att hon fokuserar på en fortsatt musikkarriär.
Juliette Lewis i Juliette & The Licks
Juliette Lewis kanske inte är ett vedertaget namn numera, men i början av 90-talet var hon med i många intressanta filmer; Cape Fear, Natural Born Killers och Christmas Vacation för att nämna några. Hennes bästa insats måste vara i Strange Days, där jag dessutom vill minnas att hon sjunger. Hennes band låter väldigt mycket som The Runaways med sin intensiva rock.
Scarlett Johansson solo och tillsammans med Pete Yorn
Scarlett har inget eget band, men utöver ett album tillsammans med Pete Yorn, har hon även gjort ett soloalbum med Tom Waits-covers. Båda albumen är trevliga bekantelser. Framför allt har hon valt utmärkta låtar att göra covers på, både ”Anywhere I Lay My Head” och ”Falling Down” är två stora favoriter i dess originalform.
Ryan Gosling i Dead Man’s Bones
Det här var ett av de banden jag hittade när jag gjorde lite research. Har därför inte lyssnat på dem så mycket, men det lilla jag har hört låter väldigt intressant. Lite förvånad att låtarna inte förekommit i Goslings filmer, för det är typiska filmlåtar. Åtminstone i den typ av film Gosling vanligtvis figurerar i.
David Lynch som David Lynch
Lynch måste vara en av få regissörer som släppt ett soloalbum. När nyheten nådde mig var det med viss skepsis, men å andra sidan har han komponerat musik tidigare, så det är inte så märkligt egentligen. Att höra han kväsa fram låttexterna känns även det lite märkligt till en början, men när man vant sig låter det faktiskt riktigt bra.
Jared Leto i 30 Seconds to Mars
30 Seconds to Mars är nog det band som nått störst publik i den här samlingen, med flera turnéer och många sålda skivor (om det nu betyder något med dagens marknadsvillkor). Jag lyssnade på dem rätt intensivt för några år sen, men när jag lyssnade igenom några album inför det här inlägget blev jag lite avtrubbad. Däremot är låten ”The Kill (Bury Me)” alltjämt bra. Leto får dock gärna fortsätta prioritera skådespeleriet, med fina insatser i både Requiem for a Dream och Fight Club bakom sig.
Jason Schwartzman i Coconut Records
En sak jag lärde mig i researchen inför det här inlägget var att Schwartzman spelade trummor i Phantom Planet. Det hade jag ingen aning. Phantom Planet är mest kända för ”California”, som fungerar som titelmelodi till O.C. (som jag av någon outgrundlig anledning inte kunde värja mig ifrån när det begav sig). Efter Phantom Planet bildade Schwartzman Coconut Records och tog även över mikronfonen. Den lättsamma indiepopen tål flera lyssningar.
***
Det finns naturligtvis ännu fler skådisar som gjort musik; Kevin Costner, Kevin Bacon, Jeff Bridges och Bruce Willis är några exempel som samtliga släppt (flera) album, men det jag har hört av dessa har inte direkt fått mig att sukta efter mer.
Finns det ännu fler skådisar som gör musik som faktiskt är bra? Dela med dig!
Steven Seagal gjorde faktiskt ett ganska skönt blues album. Där den bästa låten är Alligato Ass.
Kul lista och väl researchat! För egen del kände jag bara till Deschanel och så dök det upp ett vagt minne av Lynch när jag läste igenom inlägget.
Bruce Willis! När jag gick i gymnasiet spelade vi till och med en av hans låtar på ett uppspel. Han sjunger blues och spelar munspel och har gjort åtminstone ett album, ”If It Don’t Kill You, It Just Makes You Stronger”. Denna låt var det vi spelade:
Haha, lite av ett sammanträffande då jag och min bror diskuterade just detta igår. Funderade på att göra en lista, men det hade ju nu känts som man stulits idén från dig
Å andra sidan hade jag haft med äldre låtar/skådespelare än de du nämner.
Jag vet iaf vilken som är min favorit. En som du inte nämner bland ”övriga skådespelare som gjort musik”. Får fundera på om jag ska göra en liten lista eller inte…
Daniel:
Jag lyssnade på låten du nämner. Förvånansvärt bra faktiskt. Har vi lyssnat på samma?
Sofia:
Zooey är svår att missa. Hon sjunger ju i det mesta hon gör, så steget är inte så långt. Lynch är nog faktiskt den som låter mest kontemporär. Lite oväntat.
svartnoir:
Jag har lyssnat på Willis några gånger innan, men inte blivit speciellt överväldigad. Inte den här gången heller, men tack för tipset!
Movies – Noir:
Det är klart du ska göra en lista! Det här är dessutom inte så mycket en lista, mer bara en uppradning av några få exempel. Dessutom är den, som du påpekar, inriktad på nutida musik. Tänkte faktiskt inte längre än så.
Ser fram emot din lista! Framför allt för att jag ska få reda på vem den mystiske favoriten är.
Japp det är den och ja jag blev lite förvånad över att den är bra alls.
Ja, vid närmare eftertanke var den kanske inte så bra. Däremot hade jag aldrig gissat att det var han. Sen är väl frågan om det är bra eller ej.
Han förstör den nog lite själv också. Han var ju ingen Freddie Mercury direkt. Fast lite skön är den i alla fall.
Jag lovar att kolla upp det närmare. Om jag hittar åtminstone fem roliga/bra/intressanta låtar/skådespelare så kommer listan
Två har jag redan klara för mig…
Håller med om att Zoey är bättre musiker än skådis och jag ser gärna fram emot fler skivor med She&Him dock då inga julskivor
Just det, Eddie Murphy gjorde väl en skiva i alla fall?
Daniel:
Haha, Freddie Mercury står inte så högt i kurs hos mig — men Seagal har definitivt en överman i Mercury.
Movies – Noir:
Det ska nog inte vara några problem. Lycka till i sökandet!
filmitch:
Både du och jag har ju hyllat Zooey:s sjungande tidigare, men det är hon värd. Ser verkligen fram emot en volym tre av She & Him, eller något solo. Det spelar egentligen ingen roll.
Julskiva? I min värld finns den inte.
Sofia:
Haha, låt mig tänka (läs: googla).
Japp. Självbetitlat till och med. Fast det verkar vara mer spoken word, så frågan är om den räknas. Länk: http://open.spotify.com/track/7AFirPJr4Eyk62YqbA5QAR
Aha, jag kände egentligen bara till en av singlarna och trodde att hela albumet var musikaliskt. Men så var det alltså inte. Men adekvat sångröst har han ju i alla fall, vilket om inte annat bevisas i Shrek-filmerna.
http://en.wikipedia.org/wiki/Eddie_murphy#Singing_career
Ah, där står det ju att han gjort flera musikalbum också. Där ser man. Lyssnade på Spotify och, mja, det låter väl som vilken 80-talare som helst.
Kul lista, som alltid med listor! Min favorit filmmässigt – och även i den här kategorin ”filmskapare/skådisar som gör musik” är ju David Lynch. Hans speciella sound är ju det som sticker ut i mängden och hans debutskiva skrev jag om förut, då jag tycker den är förvånansvärt stark faktiskt.
Det är ju lite svårt att veta var gränsen går för om en skådis är mer skådis än musiker om hen började med musik för att sedan jobba inom film. Två stora rävar i det sammanhanget är ju dels;
Johnny Depp som gjort musik i mindre projekt av och till under hela sin karriär, men ju först tänkte bli rockmusiker innan skådespeleriyrket ”kom i vägen”.
Jamie Foxx har ju en rapkarriär som han började med före skådespelandet och hållit på med paralellt sedan dess, vilket gör honom till en av de mer flitiga inom bägge yrken, med hits inom musik samtidigt som han gjort minst tre oscarsvärdiga prestationer och en oscarsgubbe till på köpet.
Har dock en fråga… Varför denna avsky mot She & Him:s julalbum? Jag har inte hört något särskilt från dem, men blev väldigt nyfiken på ”varför” detta gemensamma hat?
Lynchs skiva är stundtals fenomenal, ingen tvekan kring det. Men det har det heller inte varit kring hans musiktalang tidigare. De två album han skrev till Julee Cruise vid Twin Peaks-eran är båda riktigt bra (speciellt den första, som jag dessutom har på vinyl).
Jag minns att jag såg ett klipp på tuben med Johnny Depp och Eddie Vedder på scen tillsammans. Den förstnämnde på gitarr och den andre på sång. Tyvärr var Depp upptagen med att se så sexig ut som möjlig, vilket gjorde avkall på gitarrspelarkvaliteten. Sen dess har jag varit ganska motvals till denne mans inblandning i musik.
Jamie Foxx är ett bra exempel, men den genre (eller flera) han rör sig i når inte min spellista (jag är vidsynt när det gäller musik, men till en gräns). Därför vet jag egentligen ingenting om hans musikskapande.
Anledningen till att jag ”hatar” julskivan är mest för att jag inte gillar julmusik. Jag ser det som slöseri med tid och talang att göra en hel julskiva, speciellt när gruppens två första album var så briljanta. Jag förmodar att Mr Filmitch delar min åsikt.
@Pladd: Ok, jag förstår x4.
Jag älskar dock julmusik eftersom jag älskar julen (se mig som Gustav Svensson i Svensson, Svensson-familjen, haha) även fast jag vet att allt färre av mina jämnåriga och överåriga ramlar ifrån mig på det planet.
Dock föredrar jag att lyssna på den mer klassiska julmusiken från 50/60-tal, med Crosby, Davis, Sinatra, Spector och co. Jag suckar också oftast åt nyinspelade julskivor då de sällan tillför något som smälter ihop bra med de klassiska låtversionerna eller som ger något nytt att glädjas åt.
Det finns dock undantag och även om jag inte lyssnat på She and Him:s skiva så kändes den när jag hörde om den som just det. En nyinspelad julskiva som håller stilen bra är dock Bob Dylans spontanalbum som han gjorde för två år sedan – mest för att han har lika stor förkärlek vid det gamla soundet som jag har. Hans version av ”Must be Santa” är höjdpunkten där.
Jag klarar jag ändå i vilket fall bra på det som redan finns från den ”gyllene eran”, så ifall en enväldig röst utlyste totalförbud mot nyinspelade julskivor skulle jag faktiskt inte bry mig alls.
Haha, Gustav Svensson! Det har jag svårt att se framför mig, men jag förstår liknelsen.
Inte ens den gamla skolans julmusik fungerar för mig, men jag kan åtminstone acceptera den som en sorts stämningssättare. I huvudsak föredrar jag tystnaden eller tomteljud.
Åh, jag var rädd för att Dylan skulle komma på tal. Inte ens han var kapabel att övertyga mig. Jag uppskattar ändå att han fortsätter att göra det oväntade, men det är en av få gånger som det inte har fungerat för mig.