La double vie de Véronique (1991)

	Irène Jacob i La Dobule vie de Veronique

Efter att ha sett Trikoloren och nu denna, Veronikas dubbelliv, känns det som att jag har fått ett litet grepp om Krzysztof Kieslowski. Det är udda och svåra filmer att förstå, men det som gör hans filmskapande speciellt är att själva upplevelsen att se dem inte är lika svår. Vem som helst kan göra svåra filmer som är oförståeliga, men få kan förmedla känslan av att göra en svår film enkel. För det är så jag uppfattar Kieslowskis filmer; svåra att tolka, men enkla att se på.

Premissen för Veronikas dubbelliv är enkel: 1966 föds två flickor samtidigt, den ena i Polen och den andra i Frankrike. De har ingen inbördes relation och ser varandra enbart i förbifarten en gång under livet. Deras likheter är dock slående, inte bara till utseendet, utan även personlighetsmässigt och fysiologiskt. När den polska Veronika, som har sin framtid utstakad som operasångerska, plötsligt omkommer till följd av ett hjärtfel, får den franska Veronika en uppenbarelse. Hon vet plötsligt vad hon ska, och helst bör undvika att, göra med sitt liv. Det är som att den döda Veronika återförenats med sin ännu levande tvillingsjäl.

Att tolka berättelsen är, som jag nämnt tidigare, svårt. Kieslowski använder ingen tydlig ram för berättandet och tvekar inte att leka med tid och rum eller verklighet och illusion. Det gör att det är svårt att placera händelserna, fast det öppnar samtidigt möjligheter att enbart fokusera på Veronika som karaktär. Allt som händer får nämligen konsekvenser för hennes personlighet, något som är lika svårt att få grepp om för henne som för oss. Vi har visserligen övertaget eftersom vi vet historien om hennes dubbelgångare, men det är ändå en stark känsla av att vi rör oss igenom filmen tillsammans med Veronika, till skillnad från om vi ständigt hade följt efter henne.

Veronikas dubbelliv

Kieslowski har sagt att han inte menar mer än vad han visar, att det man ser är vad man får. Med ett sådant uttalande i färskt minne är det svårt att förstå vad han då vill ha sagt med sitt filmskapande, om man nödvändigtvis måste ha svar på allt. Jag kan uppskatta känslan av att bara acceptera det okända och i stället försöka leva sig in i det. Problemet är bara att Veronika är en svår person att ta till sig. Det räcker egentligen med att hennes öde är svårförståeligt, hennes distans och kyla gör det svårt att verkligen engagera sig med henne. Allt detta gör att jag ändå hamnar utanför den värld som Kieslowski så förtjänstfullt målar upp framför mig, bland annat med specifikt användande av färgfilter och orkestermusik. I den bemärkelsen har han därför rätt, det jag ser är vad jag får.

Det är ord som hittills i denna text är mest förekommande är förmodligen just ”svår”. Återigen, det är en svår film, men för att återknyta till inledningen; det är samtidigt en lätt film. Känslan av att missa massa referenser finns inte heller. I stället upplever jag det som en film man kan göra hur djupsinnig och omfattande man vill . Allt handlar om hur man själv är som filmtittare och hur pass charmerad av den berättelse som Kieslowski skapat man är. För mig lyckades just den här inte sjunka in tillräckligt djupt för att den stora tankeverksamheten skulle triggas igång, vilket gör att mitt omdöme inte sträcker sig längre än till att det är en njutbar film i all sin enkelhet.

Betyg: 3/5

About these ads

7 comments

  1. Hmm, jag ville titta på denna igår när den visades på TV, men det var ingen textning så jag stängde av efter bara någon minut. Har dock haft ögonen på den tidigare, men känns inte som det är meningen att jag ska se den, haha.

    Känns som jag hellre vill se ”de tre färgerna” först…

  2. Visades den på tv i går? Det visste jag inte. Bra timing av mig i så fall.

    Jag rekommenderar att du ser den här, för den är bra, men det är inte helt fel att börja med de tre färgerna heller. Så gjorde jag.

  3. Jag har inte sett den här sedan mitten av 90-talet (men då gillade jag den, inte minst musiken) och tricoloren blev tyvärr inte så mycket av en succé när jag såg om dem. Men med det förbehållet vill jag ändå påpeka att jag tror du får in en jäkligt bra träff på spikhuvudet med din definition ”svåra att tolka, men enkla att se på”. Mycket bra formulerat!

  4. Tack! Ja, det är väl egentligen min enda infallsvinkel också.

    Intressant att färgfilmerna inte blev någon omtittssuccé för dig. Det var en ständigt närvarande tanke för mig när jag såg dem, att de kommer växa vid omtitt.

  5. Ja, den visades på Silver som jag sällan tittar på då de inte brukar visa så mycket av intresse. Men som sagt, textningen funkade inte så inte mycket att göra.

    Får nog göra så att jag kollar in de tre färgerna och om jag är sugen på mer kollar jag även in denna.

  6. Den blå filmen och Den röda filmen är två av mina absoluta favoritfilmer. Även Le double vie de Véronique är mycket bra och skulle nog platsa på en topp 100-lista. Det är lite som du säger, de är inte svåra att se på men de kan vara svåra att tolka. Jag gillar dock hur man inte behöver få svar på allt. Frågor såsom ”Vad vill han ha sagt med det här?” osv. funderade jag faktiskt inte ens på medan jag såg denna. Oftast gillar jag svar och förstå meningen med saker, men med denna kunde man bara luta sig tillbaka och skåda det mästerligt utförda verket. Mycket vackert foto och en känsla som tilltalade och berörde mig.

  7. Movies – Noir:
    Den har jag inte, men intressant film att visa. Synd med textningen. Begränsar ju den potentiella publiken en del.

    svartnoir:
    Jag håller med dig och uppskattar också känslan av att inte alltid förstå allt. Enda skillnaden är att du förmodligen blev bra mycket mer berörd än jag gällande samtliga nämnda filmer, även om jag verkligen gillade den blå filmen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s