Jerry Seinfeld: Seinologi (2000)

När jag var inne på det lokala biblioteket gick jag av en slump förbi Jerry Seinfelds vackra nuna. Inte i egen hög person, utan som ett väldigt glatt porträtt på en väldigt tunn bok. Seinologi (SeinLanguage internationellt) heter den och är kort och gott små anteckningar om livet. Den som har sett tv-serien med samma namn kommer känna igen det mesta, för det är nämligen hans stand up-monologer i textform.

Han behandlar nästan alla livets aspekter. Från födelsen till döden. Är man som jag så kommer man skratta högt hur många gånger som helst. Jag åkte tåg för ett tag sen och läste samtidigt. Det var en utmaning att inte börja skratta högt, även om några små fnitter slank förbi.

Det är klart att det finns en del partier som inte är speciellt roliga, men då tjockleken är under 200 sidor kommer man snabbt till något roligt. En stark rekommendation i avdelning slöläsning.

Dennis Lehane: Ett land i gryningen (2008)

Shutter Island fick upp mina ögon för författaren Dennis Lehane. Visserligen uppskattade jag både Gone Baby Gone och Mystic River, som båda bygger på hans böcker, men det var först med Shutter som jag fastnade för hans berättarförmåga. Så istället för att läsa böcker jag redan sett som film gav jag mig på den maffiga tegelstenen Ett land i gryningen (originaltitel: The Given Day).

I grund och botten handlar den om polisstrejken som bröt ut, med våldsamma upplopp som följd, i Boston 1919. Bakgrunden var att polisledningen vägrade ge sina arbetare rättvisa förhållande och dräglig lön. Framförallt var det faktum att polisarbetarna gått med i nationella fackföreningen AFL, vilket ansågs vara kommunistiskt och en avkomma från Sovjet, som satte i käppar i hjulen hos de ansvariga och gammalmodiga ledarna.

Rasism, klasskamp och arbetarrättigheter är huvudteman i berättelsen som kort och gott handlar om ett land i gryningen. Originaltiteln lyckas inte i samma utsträckning som översättningen att förklara bokens tema. För det är onekligen i den tid boken behandlar som grunden till dagens USA läggs.

För att verkligen anknyta till det amerikanska börjar boken med en basebollmatch ute på vischan mellan ett vitt stjärngäng, med Babe Ruth i spetsen, och ett bonngäng fullt av färgade människor. Matchen blir jämnare än förväntat och när Ruth ska avgöra om en boll var ute eller inne ljuger han och ger vinsten till stjärnorna. Ruth blir en återkommande karaktär resten av boken och tvingas flera gånger göra upp med sig själv om hans beslut i den matchen.

Vi får stifta bekantskap med mängder av personer och lika många historier, men i fokus står den irländske polisen Danny Coughlin och den svarte fabriksarbetaren Luther Laurence. Den sistnämnda är för övrigt inblandad i basebollmatchen med Ruth

Trots att min kunskapsbank om ämnet på förhand var rätt tunn blev jag väldigt fast i berättelsen. Att det kunde se ut så här för mindre än 100 år sen i vår värld är skrämmande, med så mycket rasism att ordet knappt förekom. Det var bara en naturlig uppdelning av människor och svarta. Inte svarta människor, utan bara svarta. På samma sätt är det skrämmande hur lite den vanliga mannen hade att säga till om. Arbetarrättigheter var helt tabu.

Trots sin längd på över 700 sidor blir det aldrig tråkigt, utan berättelsen växer och får fler dimensioner ju fler sidor man kommit igenom. Lehane skriver väldigt lättförståeligt, även om den svenska översättningen är undermålig. Man kan säga att han skriver ”filmiskt”. Det är väldigt lätt att få en film rullande inuti skallen medan man läser.

Det ryktas om fler böcker i den här serien och det välkomnar jag storligen. Vill dessutom se en maffig filmatisering, som gärna får vara uppdelad i flera delar.

David Gilmour: Filmklubben (2009)

David Gilmour är en professionell filmvetare som stöter på problem när hans sons skoltrötthet tar till sig extrema uttryck. För att sätta hårt mot hårt bestämmer sig David för att helt enkelt befria sin son, Jesse, från skolan. Dessutom behöver han inte göra rätt för sig i hemmet genom att betala hyra eller ens skaffa ett jobb. Davids enda krav är att de ska se tre filmer i veckan tillsammans.

Filmklubben sägs vara en sann historia och det är David Gilmour själv som har skrivit den. Det är genom hans perspektiv vi får följa resan, som pågår i knappt tre år. Även om han inte är övertygad att det är rätt väg att gå, ser han filmerna som ett sätt att nå fram till sin son och förhoppningsvis upplysa honom en aning.

Jag är ganska övertygad om att människor som ser mycket film är relativt allmänbildade, så jag köper definitivt idén. Och duon ser mycket film. Det blir allt från Dirty Harry och True Romance till det italienska snyftardramat Cykeltjuven. Filmerna är bokens behållning och ryggrad, även om jag tycker att det är lite mycket baskunskaper och dessutom kan jag tycka att Davids åsikter är aningen tillrättalagda.

Även om filmerna är ryggraden figurerar de till mestadels i bakgrunden. Det är ju trots allt gemenskapen far och son emellan som är det som driver handlingen framåt. Vi får följa sonens kärleksliv med både fram- och motgångar, samt Davids rädsla att inte få något jobb. Det är rätt roligt och intressant, men på det sättet relationen framställs är jag ändå tveksam till trovärdigheten. Även om det mesta säkerligen hände, går det lite väl fort fram. Men boken är bara på 204 sidor, så det ges egentligen aldrig utrymme för djupdykning.

Filmklubben är en trevlig bok om far och son som söker efter varann. Filmer blir den gemensamma nämnaren och där ligger även behållningen för mig. Även om det är ganska triviala saker och tråkiga filmer, som man antingen har sett eller inte är speciellt intresserad av, gör det boken till hyfsat tidsfördriv.