Musik är en lika stor del som något annat i Quentin Tarantinos filmer. Han har sagt i intervjuer att när han fått en idé till en film är musiken det första han letar efter, först därefter skriver han manuset. Om det fortfarande är så vet jag inte, men han har utan tvekan förmågan att som få andra få bild och musik att skapa en speciell symbios. Därför är antalet minnesvärda ögonblick i form av musiksatta scener omfattande i hans filmer. Det skulle utan tvekan gå att göra en högklassig topp 10-lista med bara sådana scener. Däremot föredrar jag att se varje film som en separat resa. Därför har jag nedan sammanställt mina favoritmusikögonblick i var och en av hans filmer nedan. Django Unchained är exkluderad eftersom jag inte har sett den än.
Reservoir Dogs – “Stuck in the Middle with You”
Debuten visade genast på Tarantinos unika känsla för musik, med ett antal minnesvärda scener som resultat. Till exempel är titelsekvensen med ”Little Green Bag” förmodligen en av de mest stilbildande de senaste 20+ åren. Min favorit är däremot ingen högoddsare, det är givetvis ”Stuck in the Middle with You”. Med en närmast självlysande Michael Madsen, en fasttejpad polis och ett rakblad visar Tarantino att mer inte behövs för att skapa magi. Visserligen får polisen sätta ena örat till, men som Madsen säger: ”Was that as good for you as it was for me?”. Förmodligen inte enligt polisen, men för filmkonsten måste man ibland göra uppoffringar.
Pulp Fiction – ”Flowers on the Wall”
Efter att Bruce Willis karaktär återfått sina kära klocka sätter han sig i sin lilla Honda Civic och kör i väg till tonerna av denna låt. Därefter sjunger han med och trummar på ratten. Kanske inte så märkvärdigt egentligen, men det finns en sådan stark känsla av glädje och tillfredsställelse i den korta scenen. Det är ett moment jag återvänt till flera gånger, på samma sätt som det händer att jag ser på ”Girl, You’ll Be a Woman Soon”-scenen enkom.
Jackie Brown – ”(Holy Matrimony) Letter to the Firm”
Jackie Brown är i mitt tycke Quentins allra vassaste film, även om det är stark konkurrens på den toppen. Men den har en sammansatt känsla och stämning som ingen av hans övriga filmer. Blaxploitation är inte min genre vanligtvis, men Jackie Brown har den effekten att jag får besöka en helt annan värld. Soundtracket är dessutom helt skilt från vad jag brukar lyssna på, men med så många fantastiska ögonblick att han hade kunnat spela vilken musik som helst och ändå lyckas sälja in det. Det bästa ögonblicket anser jag därför vara när Max Cherry besöker en skivbutik för att köpa den låt han fått reda på att Jackie Brown gillar så mycket. I bakgrunden spelas ”(Holy Matrimony) Letter to the Firm”, en hiphoplåt jag vanligtvis knappt hade kommit i närheten av. Men i Jackie Brown tvingas man lämna sina trygghetsområden, vilket denna låt och scen är ett tydligt bevis på.
Kill Bill vol 1 – ”Bang Bang (My Baby Shot Me Down)”
Vit text mot svart bakgrund till tonerna av Nancy Sinatra. Hur kan det vara så märkvärdigt? Ja, det är en omöjlig fråga att finna ett vettigt svar på. Kanske för att Kill Bill är en så genreomfattande och ständigt överraskande film att en så lugn låt skapar en känsla av falsk trygghet, kanske för att det bara är en jäkligt bra låt som sätter en kuslig stämning i denna ”roaring rampage of revenge”. Oavsett är det briljant utfört.
Kill Bill vol 2 – ”Malaguena Salerosa”
Helt utmattad finner vi The Bride på badrumsgolvet, till synes gråtande. Men långsamt övergår gråtandet till skratt, följt av att ”Malaguena Salerosa” börjar spelas. Det är uppenbart att hon äntligen funnit sin lycka. Tillsammans med sin så efterlängtade dotter ser dem på barnprogram tillsammans. Med detta glada ögonblick slutar filmen och ett montage över vad hon egentligen har åstadkommit visas. Samtidigt spelas den mexikanska folklåten (för övrigt inspelad av Robert Rodriguez band Chingons), som jag inte förstår ett ord av. Det spelar dock mindre roll. Jag förstår känslan, det räcker.
Death Proof – ”Hold Tight”
Även det här är en film fylld av många enskilda ögonblick, men samtidigt en film likt Jackie Brown med ett väldigt sammanhållet soundtrack. Det är inte så genreöverskridande som till exempel Kill Bill. Favoritscenerna är många, men framför allt den groteska krocken där fötter och kroppsdelar flyger åt alla håll. Allt till tonerna av ”Hold Tight”, som de stackars ovetande tjejerna alldeles innan sjungit med i.
Inglourious Basterds – ”The Green Leaves of Summer”
Det självklara valet här är egentligen David Bowies “Cat People”, som på mångasätt är filmens absoluta höjdpunkt. Men jag vill ändå lyfta fram titellåten. Efter en allvarlig och känslosam inledning är det nämligen tydligt att det här är en annorlunda film i Tarantinos ögon. Nog för att humorn fortfarande bibehålls, men det är ändå en film om andra världskriget. Tarantino har respekt för det och ger med den instrumentala inledningen i form av ”The Green Leaves of Summer” ett allvarligt första möte.
***
Ovan är bara ett urval av ett gäng scener och ögonblick som jag verkligen uppskattar. Det behöver inte nödvändigtvis vara de bästa, men några jag återvänt till flera gånger. Ibland genom att lyssna på låtarna, men ibland även genom att söka upp de enskilda scenerna på till exempel YouTube.
Nedan bifogar jag en Spotify-lista med nämnda låtar, men även en 16-minuters intervju med självaste Quentin. I denna diskuterar han urvalet av låtar går till, främst till Pulp Fiction. Rekommenderas.
