Tio år efter att maskinerna som styr framtiden misslyckats med att mörda Sarah Connor, vars ännu ofödda son senare ska komma att leda en hotfull motståndsrörelse mot maskinerna, bestämmer de sig för att eliminera huvudpersonen istället – den tio år gamla John Connor. Även denna gång lyckas människorna från framtiden skicka en beskyddare genom tiden, som nu tvingas skydda både Sarah och John Connor.
I första filmen spelade Arnold Schwarzenegger en robot med uppdrag att döda Sarah Connor. I T2 spelar han fortfarande robot, men nu en med uppdraget att skydda John Connor. Två helt olika robotar, som inte har någon relation till varandra mer än att se likadana ut. De har dock gemensamt att de är väldigt hängivna sitt uppdrag.
Uppföljare är inte alltid goda ting, men när James Cameron är inblandad blir det ofta rätt bra. Så blev det i alla fall när han gjorde Aliens, som ofta får statuera exempel på lyckad uppföljare. Uppföljare nummer två blev ett nytt kapitel av Terminator-historian och av många ansedd som ännu bättre än det första. Jag är inte beredd att gå så långt, men gemensamt för både Aliens och Terminator 2 är att båda står för något nytt i respektive filmserie. Aliens stod för action och en vidareutveckling av berättelsen från ettan – vilket är exakt samma formel som använts för Terminator nummer två. Betydligt mer action och en vidareutveckling och fördjupning i historien.
Även om konceptet i mångt och mycket är likadant från första filmen, där robot skickas tillbaks i tiden för att döda, passar Cameron på att ge både robotarna och hela den första filmen ett helt annat djup. Samtidigt öser han på med massvis action, som egentligen beskrivs bäst med att den kostade hela 100 miljoner dollar att göra – vilket var den dyraste film någonsin gjord när det begav sig. Ha då i åtanke att den första filmen inte kostade mer än 6 miljoner dollar att göra.
En annan stor skillnad från första filmen är Sarah Connor. Även denna gång spelas hon av Linda Hamilton, även om hon förändrats så mycket att det knappt känns som samma människa. Den Sarah vi kände sedan tidigare är borta och den nya börjar filmen inspärrad på ett mentalsjukhus. Hon hyser ingen tilltro till den värld som ovetande är på väg mot sin undergång, utan ser sig tvingad att ta saken i egna händer.
Edward Furlong spelar John Connor, som inte ger mycket för sin mors domedagssnack. Han är i själva verket en vilsen unge som saknar riktiga förebilder och mest skiter i allt. Furlong är riktigt bra och gjorde mycket välförtjänt storsuccé, även om haft stora problem med både karriär och sitt egna liv efteråt.
En annan som förtjänar att nämnas är Robert Patrick, som spelar den robot med uppdrag att ta livet av Connor den yngre. Om Arnold var svår att få stopp på i ettan är han inget emot denna slanka robot. De två hamnar så klart i luven på varann då bådas uppdrag berör den där Connor.
Terminator 2 är en riktigt storfilm med mängder av minnesvärda scener, som dessutom bygger vidare på den historia som vi redan kände till en liten del av i och med den första filmen. Dock kan jag känna att mycket av den stämning den första filmen förmedlade är borta. Det är betydligt mer humor och även sentimentala inslag i T2, vilket inte på något sätt är dåligt. Dock blir det inte samma sak. Dessutom kan jag ibland tycka att den är lite för lång och andas alldeles för mycket familjeunderhållning, trots de våldsamma inslagen.
Som ett skolexempel på hur en uppföljare ska göras lyckas dock Cameron leverera en storslagen film som absolut är av absolut högsta klass. Att den inte når upp till föregångaren gör inte så mycket, för tvåan är så pass bra att den klarar av att stå på egna ben.
