En höststorm drar in över landskapet i Maine, mitt i hillbilly-USA, och med följer en sällan skådad tjock dimma. David Drayton är på det lokala snabbköpet med sin son när dimman drar fram och blir tillsammans med ett gäng andra smått panikslagna bybor instängda i snabbköpet. Det visar sig så småningom att något stort monsterliknande vakar i dimman.
Inuti butiken är det två karaktärer som fokus genast läggs på. Den ena är självfallet David Dreyton, som ju tog oss till butiken, och den andra är den djupt troende Mrs Carmody. De är med oss genom i princip hela filmen och man lär sig genast vem vi ska och vem vi inte ska lita på.
Dreyton spelas av en instabil Thomas Jane. Ena stunden är han helt oinspirerad och andra stunden är det konstant överspel. Aldrig blir det bra och inte underlättar det att hela karaktären är märklig. Även om han bara är en vanlig konstnär till vardags blir han i detta livshotande läge en självutnämnd ledare för hela gruppen och verkar veta precis allt om allt. Dessutom spenderar han mycket tid med att överösa sin son med kärlek, som om man inte förstår att han tycker om sin son efter de tre-fyra första kramarna. Det rimmar illa med att han titt som tätt försätter sig i livsfarliga situationer utan minsta tanke på att inte göra sin son faderslös.
Den sedvanliga knäppgöken i samhället, Mrs Carmody, spelas av Marcia Gay Harden och hon gör så gott hon kan Problemet är att karaktären är urbota löjlig. Så fort hon får möjlighet att fånga all uppmärksamhet börjar hon dra bibelcitat och domedagsprofetior. All stämning, spänning, intensitet och allt annat som kan betraktas som positivt försvinner helt i samma ögonblick som hon öppnar munnen.
Tillsammans med en del halvtaskiga specialeffekter som verkar vara gjorda av Snakes on a Plane-skaparna, känns The Mist mest som ett halvtaskigt försök till psykologisk rysare. Regissören Frank Darabont, som ju tidigare gjort lyckade filmer av Stepthen King-verk, försöker utforska hur människan beter sig i nödläge, men misslyckas då de egentligen inte lyckas porträttera någon människa speciellt trovärdigt. Ett plus dock för Toby Jones, som spelar butiksbiträder Ollie. Han är en av få som fungerar.
Dåligt fokus och träigt skådespel är vad jag förknippar The Mist med. Den ställer sig i raden av misslyckade Stephen King-filmatiseringar och även om Darabont lyckats med King innan är The Mist inget mer än en halvtaskig B-skräckis.
