En samling svenska filmbloggare har tillsammans skapat nätverket Filmspanarna. Utöver att några av medlemmarnas träffas då och då anordnas även övergripande teman, där varje blogg fritt får tolka ett på förhand bestämt tema. Tidigare har temat varit knark och guilty pleasures. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att bidra till någon av dem, i stället får denna gång bli min första.
Temat är ”filmupplevelser utöver det vanliga” och jag förmodar att mina bloggkamrater utgår från praktiska upplevelser som föranlett en viss filmvisning eller inträffat under densamma. Jag funderade på det ett tag, men kom inte på något slagkraftigt att skriva om. I stället har jag valt att fokusera på det centrala, själva filmerna, men i form av en lista på de som skapat extra starka upplevelser för mig. För det finns faktiskt en genre som generellt sett har lättare att påverka mig än någon annan: kärleksfilmerna.
Nedan har jag satt samman en lista med tio toppenfilmer som på olika sätt har karaktärer som hyser olika typer av kärlek till varandra.
10. The Indian Runner (1991)
Listan inleds med en film om ett par som inte nödvändigtvis är det första som rent instinktivt ploppar upp när kärleksfilm diskuteras. Fast familjekärlek är inget som den här listan blundar för. Bröderna Joe och Frank har dessutom ingen vanlig relation. Den ena är polis, den andra en till synes hopplös själ som gång på gång hamnar i lagens klor. Hur mycket klarar en bror av att blunda för? Vad är egentligen rätt att göra? Berättelsen är ursprungligen en Bruce Springsteen-låt som med hjälp av Sean Penns manus och regi blir en fin och tänkvärd stund.
9. Badlands (1973)
Berättelsen om ett ungt par som flyr från den strikta omvärlden har bara kärlek som drivkraft. Terrence Malicks debut är på många sätt typisk för hans filmskapande, men samtidigt inte. Den här är (förhållandevis) rättfram och lyckas med hjälp av det skapa en speciell stämning av vi mot dom. Dessutom gör Martin Sheen sin kanske fräckaste roll.
8. Before Sunrise (1995)
Denna kärleksfilmen är som en lång dröm; två främmande människor möts på ett tåg och börjar av en tillfällighet prata med varandra. Samtalet fortsätter ut på stan (Wien) och löper så väl ut att paret spenderar hela natten tillsammans. Med hjälp av oerhörd charm och lysande dialog är det nästan pinsamt hur väl konceptet fungerar på mig. Detta trots att varken Ethan Hawke eller Julie Delpy är några vidare skådespelare. Ändock: lysande!
7. The Graduate (1967)
Denna klassiker om förbjuden kärlek är fundamental inom genren. Den unge Benjamin Braddock, den hopplöse losern, hamnar i en situation där han fått både en mor och dotter på fall. Den ena klassiska scenen avlöser den andra och med hjälp av Simon & Garfunkels musik skapas en sanslöst stark stämning av ovisshet och lust.
6. Husbands and Wives (1992)
Den dystraste filmen på listan och den som minst av alla osar kärlek. Men så är det ju också som så att alla relationer inte varar för evigt. Ofta tar de slut och då kan det ibland gå till som Husbands and Wives visar det. Genom två par, som båda krisar, visas äktenskapets mörka och svåra stunder. Woody Allens mest personliga och samtidigt bästa film.
5. The Curious Case of Benjamin Button (2008)
Inte heller en film man nödvändigt tanker på som en kärleksfilm, men det tycker jag ändå att det är. Relationen mellan Benjamin Button och hans älskade må vara en viktig del av filmen, men det som framför allt slår mig är hur oerhört stark den period då båda karaktärerna är i samma ålder påverkar mig. Livet har aldrig känts kortare och få filmer är så livsbejakande.
4. The Piano (1993)
Två män, en kvinna och ett piano. Fler beståndsdelar än så behövs inte för att skapa en enastående film. Scenen där en naken Harvey Keitel torkar av det så elementära pianot är omöjliga att glömma av. En film att uppleva och som påverkade mig starkt, trots att jag såg den för första gången rätt nyligen.
3. The Bridges of Madison County (1995)
Egentligen är handlingen som vilket eftermiddagsdrama som helst, men ändå är det som att Clint Eastwood gav sig fan på att göra något alldeles extra med den här. Det lyckades han också med, mest tack vare ett oerhört lugn. I stället för stora händelser är det små kommentarer, rörelser och vinkningar som står för händelserna. Resultatet blir en mäktig känslostorm, där klimaxet i form av de sista tjugo minuterna är briljanta.
2. (500) Days of Summer (2009)
Den här moderna klassikern har jag redan öst min kärlek över, men det kan jag inte göra för få gånger. På samma sätt som att jag inte kan få nog av att titta på den. Utan konkurrens den film jag har sett (och framför allt lyssnat) på sedan den kom. Paret Tom och Summer olika faser av sitt korta förhållande är både gripande och underhållande – perfekta grunden för en av tidernas bästa kärleksfilmer.
1. True Romance (1993)
Egentligen vill jag kalla (500) Days of Summer för tidernas bästa kärleksfilm, men den blir faktiskt slagen på fingrarna av en annan film. Alabama och Clarence utstrålar verkligen sann kärlek och med hjälp av att filmen inte är regisserad av Tarantino, utan av den betydligt mer nedtonade Tony Scott (RIP) är det också kärleken som får stå i fokus. Det innebär dock inte att Tarantinos finess och briljans inte tas tillvara på. Den mäktiga monologen av Christopher Walken och den finessrika dialogen är bevis på det. Resultatet är en film som fungerar gång på gång och som jag sannerligen älskar.
***
Paret ovan är alltså mina kärleksfavoriter. Dela gärna med dig av dina egna i kommentarsfältet.
Nedan följer länkar till de övriga bloggarnas filmupplevelser utöver det vanliga:
1992 – Reservoir Dogs
1993 – True Romance
1994 – Pulp Fiction
1995 – Heat
