Eftersom Prometheus har premiär just i dag, rotade jag fram min gamla recension av Alien. Jag är osäker på hur filmerna relaterar till varandra, men som jag har förstått det så utspelar de sig i samma ”universum”. Nåja. Texten publicerades ursprungligen den 21 april, 2009.
Rymdskeppet Nostromo, med en besättning på endast sju personer, upptäcker tecken på intelligent liv när de passerar en okänd planet. Enligt reglementet är de tvingade att kolla upp vad det är för något, så de landar på planeten och tar en rymdpromenad. På planeten hittar de ett ödelagt rymdskepp och framförallt – de möter fröken Alien för första gången. En av besättningsmännen blir attackerad och trots vissa tvivel släpps han ombord på skeppet igen. Det kommer visa sig vara ett stort misstag.
Det är ingen glad film. Den inger inget som helst hopp, utan är bara nattsvart och ondskefull. Varje scen är relevant och bygger på känslan av krypande och påtaglig spänning. Det här är faktiskt en av ytterst få filmer (om inte den enda) som får mig att känna ett äkta obehag. Stämningen, miljöerna och det långsamma tempot är nästan på bristningsgränsen till vad jag klarar av. Bara ljudbilden är tillräcklig för att skapa obehag. Lyssna speciellt efter ljudet av ett bultande hjärta. Då är det dags att vända huvudet till, för då vankas hemskheter.
Ridley Scott låter filmen traska på i sitt eget tempo och tar sig tid till att belysa det viktiga. Monstret är i sin tur inte det viktiga, utan det är hur människorna reagerar. Och de reagerar. De är rent utav skräckslagna och det går nästan att ta på den rädsla de utstrålar. Med andra ord ungefär samma känsla som för oss som följer äventyret utifrån.
Vad ska man prioritera? Upptäckten av nytt liv eller människan? I ett avgörande läge som kan innebära stora framsteg för hela vetenskapen, är människan då sekundär? Det är vad Alien i grunden handlar om och även anledningen till att de hamnar i den situation de hamnar sig i. Många filmer har tagit efter konceptet, speciellt mystiskt djur mot människor i en avlägsen miljö. Vissa mer framgångsrika än andra. men Alien förblir nummer ett och inte ens tidens tand har påverkat dess kvalitet.
Betyg: 5/5
Slutligen, det är en sorts milstolpe för mig att kunna återpublicera ett så gammalt inlägg. 2009? Jisses, den här j-vla filmbloggen börjar bli en gammal j-vla filmblogg.
